Inlägg publicerade under kategorin Hur Matte sakta lär sig hundfostran

Av Valle Vagabond - 3 juli 2009 12:55

Kanske en del av er tror att jag är jätteduktig, bara för att M. skriver om de bra grejerna jag gör? Ja, det är jag ju så klart, men det finns tydligen ändå saker att slipa på, som M. säger.


Till exempel hörde jag att hon ska försöka lära mig att inte hoppa upp och pussa folk som kommer till oss på besök. Det var visst nåt om att jag är så tung och har så stora tassar ....Att jag skulle kunna välta ner dem. (Förstår inte vad de har att klaga på?!? Pussar vill väl alla ha?)


Ja, ja. Hon kan ju försöka lära mig, M.

Vi får väl se om hon lyckas. (Kanske ändå. Hon har ju lärt mig att inte hoppa upp på henne i alla fall. Jag vet att hon vill att vi ska hälsa mjukt och fint.)

Av Valle Vagabond - 13 maj 2009 17:05

M. fick ett mail med två filmer i.

Två olika sätt att lära sin rädda/ ovilliga hund att bli hanterad.


Titta på filmerna här nedan och välj själv vilket sätt som passar din hund och dig bäst:


Lösning enligt Cesar Millan



Lösning med klickerträning



(Det behövs väl inte påpekas att min M. tycker bättre

om klicker än om Cesar Millans metod.)



Av Valle Vagabond - 5 mars 2009 14:20

M:

Så var det dags igen.

Jag ville testa om det gick att gå "6-km-rundan" - en promenadrunda på grusvägar och asfaltsvägar på landet - med Valle i koppel. (Jag har för närvarande blivit väldigt restriktiv med att släppa honom lös, eftersom han och jag har haft det lite jobbigt med inkallning den sista tiden.)

 

Sagt och gjort.

Valle var på gott humör innan vi skulle gå, men som vanligt den sista tiden, så vill han markera några gånger att han minsann inte har så bråttom att komma fram till mig och sätta sig, så att jag får sätta på honom kopplet. Det är tålamod och humor som gäller.

(Han kommer ju till sist och får ju både koppel, beröm och korv ....)

 

Vi traskade glatt iväg och jag njöt av att han inte drog i kopplet alls. Han har ju nosgrimman på sig och då är det ju inte skönt för honom att dra.På så vis har han lärt sig att gå i min takt.

Hög svansföring och trippande gång.

Hurra!!!!

 

Vi gick avspänt och tittade oss omkring på katter och hästar utmed vägen. Valle gick in till sidan när det kom bilar och nu är det definitivt slut med koppelryckandet. Hela rundan tog 1 timme och 45 minuter. (När jag går utan hund tar den runt 1 timme). Vi var på gott humör HELA rundan. Båda två. Jipppie!!! Jag tror att det går framåt. Kanske, kanske börjar denna "trotsperiod" ge med sig nu.

 

Så här var samma runda förra gången, för två månader sedan.


Av Valle Vagabond - 26 januari 2009 12:36

M:

Valle ligger nöjd och vilar efter promenaden.

Idag har vi promenerat tillsammans med vår "coach". Och tränat på att gå med grimman på. Och utan grimma,  i vanligt koppel. Och lös, utan koppel. Meningen är att jag ska ha grimman med mig att använda vid behov och att den så småningom aldrig ska behövas. (Jag ska se den som ett hjälpmedel medan vi tränar Valle på att möta människor och hundar, utan att dra. Han ska ALDRIG få lyckas med att komma framåt när han drar, nämligen.)


Och så passade vi på att klickerträna lite fot, sitt, ligg, stanna och sitt upp.(Det gick jättebra!)

 

Jag hade bett henne komma för att hon skulle ge mig verktyg till hur jag ska göra när Valles knäppbeteenden sätter igång. Ju längre tid som förflöt under promenaden, desto finare gick Valle. Utan knäppbeteenden (dra, nafsa i handskar, hoppa). Nöjd och uppmärksam på oss. Slakt koppel och alldeles nära mig i exakt samma takt som jag. Utan att skvätta och markera revir och utan att ens nosa !


MAGISKT!!!!

Som en dröm!!!!!

 

Jag fick lite tips också på hur jag kan bryta Valles uppvarvning INNAN han blir i det närmaste blockerad i stress - t ex när han av glädje vill hälsa på någon -  så nu ska jag prova det några veckor innan vi ses igen.

 

**************GLad mAtte & gLad VaLle**************

Av Valle Vagabond - 19 januari 2009 12:48

M:

Visst vet jag att hunden speglar hur jag mår. Men förundras ändå över att det kan var sådan skillnad på dagar och andra dagar!

 

Så klart att hunden är en egen individ också, med känslor och egna nedvärvda och förvärvade egenskaper, men mycket av hundens sätt och beteenden, verkar vara reaktioner på hur jag och andra människor runtomkring hunden är. När jag är nöjd, lugn, avspänd och utsövd, så blir hunden tryggare och stabilare.

 

Precis som i alla andra relationer, får man inse sin egen påverkan och sitt ansvar, men också inse att icke önskvärda beteenden hos andra inte på något sätt försvinner för att jag börjar lasta mig som ansvarig för dem. Skuldkänslor ger ingen positiv kraft.

 

Valle är en glad och framåt hund. Oftast väldigt nöjd och vänlig och nyfiken och social. Han älskar att leka och tycker om att kela.

 

Men han har andra egenskaper också, som kan vara svårare att hantera: Han drar när han vill komma framåt till någon eller något han vill ha. Och han hoppar upp på mig och nafsar, när han inte får det han vill.

 

Jag tror att vi med träning kommer att få bukt med det värsta dragandet. Idag lyckades jag hålla hans koncentration att gå fot (med massor av korv givetvis!) fastän han så gärna ville dra och springa fram och hälsa på en äldre kvinna, som kom gående med stavar på vägen framför oss. Jag lyckades också få honom att sätta sig bredvid mig innan han fick tillåtelse att hälsa på henne. Och han fick bara hälsa en liten stund, eftersom jag tror att damen egentligen inte gillar bökiga Valle-hälsningar.

 

Det gick bra. Allt kändes vänligt och avspänt. Men, då satte hans andra knäppbeteende igång: han börjar hoppa på mig och nafsa i mina armar och kläder. (Jag tolkar det som om att det sätter igång när han blir hindrad och inte får det han vill). Men, tack och lov så kunde jag få honom att sluta på några sekunder och han fick massor av beröm.

 

Jag är jätteglad för att det gick så bra!

Och det korta hoppet upp på mig, var den enda lilla incident som inträffade på hela långpromenaden! Jag gick med honom först i koppel en lång väg och sedan lös i skogen. På hemvägen gick han kopplad igen och han har nästan inte dragit alls (jag stannar och väntar när han drar och går inte vidare förrän han tittar på mig).

 

Kanske "träningen" visar resultat ändå. Jag blir alltmer hoppfull och glad. Och Valle var också  NÖJD och glad när han kom in till dagens första mål mat.

 

Tack för denna fina start på dagen!!!

 

Av Valle Vagabond - 19 november 2008 14:27

M:

Han är ju så stark nu Valle, att jag inte orkar hålla emot när han drar på hala vägar.


Idag har han fått gå fri på vägen och i skogen och han är ju jätteduktig på att komma på inkallning. Han skuttar runt, men sticker aldrig, utan håller sig i närheten av mig hela tiden. Men när vi ska promenera hem och jag ska ha honom kopplad, orkar jag inte hålla emot när han är så yster av snön ... 

"Lille" Valle.


Så jag testade en "nosgrimma" idag.

Och då orkade han inte alls dra. Så vi kunde promenera i jämn takt tillsammans.

Så här såg han ut i den när vi kom hem.

 

Är det någon som vet hur stor den ska vara på nosen.

Är den här för liten eller lagom?

Jag har ju ingen erfarenhet av såna här tingestar.


Eller ska jag hellre investera i "halvstryp" eller "strypkoppel"?

NÅGON SOM HAR EN ÅSIKT?

Av Valle Vagabond - 4 november 2008 10:30

M:

Min go'e lille Valle är så himmelens kelig på mornar och kvällar. En riktig njutare som älskar att bli kliad och klappad. Och nu på morgonen när jag kom hem efter en timmes bortovaro, får jag ett så underbart välkomnande. Han är så kelig och glad och nöjd.

 

Nu ska jag alldeles strax ut på långpromenad med Valle-gubben.

Vi har ju länge nu haft fantastiskt bra rutiner med våra turer - två långa per dag och resten korta. På långpromenaderna varierar vi vart vi går och jag har kunnat släppa Valle att gå utan koppel. Vi tränar lite inkallning och leker en hel del emellanåt. Det har gått finfint. Länge. Men ni som brukar läsa här har nog förstått mellan raderna att Valle lagt sig till med "fasoner" den sista tiden. Han har börjat hoppa upp på mig och nafsa i min jackärm, när jag släpper honom. (Som om han blir frustrerad av att bli lös!?!)

 

Ibland har det resulterat i att jag håller fast honom i halsbandet och RÄKNAR (undanhållande av belöning) tills han är lugn igen och då får han beröm och springa lös. Ibland har jag bara vänt honom ryggen och väntat tills han slutat hoppa.Och ibland har jag väntat med att släppa honom lös och haft honom kopplad nästan hela promenaden, tills att jag vet att han verkar lugn och bra och tillfreds.

 

Får se hur det ska bli idag. Jag tror att det kommer att gå jättebra och peppar mig lugn och stark och positiv! ;-)

Av Valle Vagabond - 29 oktober 2008 22:28

M:

Ikväll har vi varit på besök hos en familj som inte vill ha hund inne.

Så Valle fick ligga i bilen.


Det funkar ju också. Han är så lugn i sin bur. Och vi gick så klart ut på promenader med honom och serverade mat och vatten. Det fungerade utmärkt.

SKÖNT! Annars skulle man bli bra låst. 

Kanske en framtid som handelsresande skulle kunna vara något ....

(Måste fråga Molle och hans matte hur det är egentligen.)

 

När vi kom hem tog vi kvällsrundan runt byn och Valle trippade fram nöjd och belåten. Tills han dök ner i diket och tog ...

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/7b/Spitzmaeuse-drawing.jpg/220px-Spitzmaeuse-drawing.jpg

... en näbbmus!

 

Uff. Lär vara giftiga sådana. Men han ville inte släppa den. Till sist i alla fall (med hjälp av byteshandel = godis) lyckades vi lägga beslag på den och placera den i soptunnan.

 

God natt alla hundar och andra!

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards