M:

Jo. Jag ska berätta ....

Jag börjar ju förstå att en hund som är jobbig, är ju jobbig för att hans/hennes flockledare inte är tillräckligt TYDLIG.

Och därför läser jag ju mängder av böcker och tidningar för att peppa mig och lära mig hur jag ska göra.

Idag har jag tagit hem boken "Vardagsstress och aktivering . aktivt hundliv utan stress" av Yrsa Franzén-Görnerup. Får se om den ger mig konkreta råd och tips, så att han inte ska bete sig så valpigt.

Men hur jag än gör med alla mina "duktiga" små försök .... så blir ju inte responsen alltid den jag önskat.

• Jag låter honom sova mycket. Och han är trygg när han lägger sig. Han sover ofta inne på dagarna (då är jag i närheten mest hela tiden) och hela nätterna själv (då sover jag en trappa upp, men kommer ner en gång per natt och bär ut honom för att kissa). Det funkar kanonbra!

• Jag går ut med honom ofta dagtid, så att han nästan aldrig behöver göra en olycka inne. (Det har bara hänt tre-fyra gånger och fungerar annars UTMÄRKT!)

• ÖGONKONTAKT - tränar jag med Valle, hela tiden. Vill att han ska titta på mig innan jag ber honom att komma eller sitta. Och han lystrar rätt bra till sitt namn och tittar på mig när jag kallar på honom. Även om det inte känns ett dugg säkert ännu. Han verkar inte alls tycka att jag är det allra bästa i hans liv ....

• Och han kommer när jag ropar HIIIIIT. (Förmodligen för att han vill ha godis.) Jag berömmer honom först och klappar honom och ber honom sitta och SEDAN ger jag honom belöningen = godis. Det är i alla fall BRA att han kommer!!!!!
  

• När han får mat brukar jag ibland markera och låtsas att jag ska äta före honom, så att han vet att jag är högre i rang. Sedan äter han. Men han tar nästan alltid med sig matskålen och biter i den efter att han ätit. (Då tar jag den ifrån honom och ger honom en leksak att bita i.)

• Jag säger NEJ och GÅ NER och lyfter ner honom, när han hoppar opp i min stol eller soffan. Och då kan han bli nafsig och kanske skälla tillbaks.
  

• Han sitter och väntar innan han får halsbandet på sig, innan vi ska gå ut. Duktigt! Men sedan brukar han konstra med att bita i kopplet eller i mina kläder när vi går. Och så kan han gå riktigt bra emellanåt långa sträckor. Sedan "anfaller" han kopplet eller mina ben eller mina kläder igen. Eller så lägger han sig ned och tvärvägrar att gå. TROTS att jag försöker vara konsekvent, snäll och följsam i lagoma portioner.
  

Och så aktiverar jag honom med olika lekar:

• PAKET med godis. (Han är inte sååå smart ännu. Kanske luktar inte köpehundgodiset så mycket .... men till sist har han öppnat paketet och satt i sig bitarna.)

• "TA och SLÄPP" - lek med leksak. Men då är han mest intresserad av TA och har inte fattat SLÄPP. Så blir han lite bitig och skällig och rätt vad det är nafsar han mig i benet. Eller biter till i handen. Eller skäller.

• Kurragömma med HIIIT och godis. (Det funkar jättebra!)

Ja men ...

jag kanske inte ska förvänta mig mer? Han är ju bara 12 och en halv vecka.

Och det är kanske världens bästa och tryggaste hund, fast jag inte fattar????

Jag förväntar mig kanske att han ska fungera som en vuxen hund, fastän han bara är en liten plutt ....

Det var väl inget att gråta för!

Nää. Inte nu.

Nu sover han ju så gott och är min lillkille igen ...

 

Sacco

8 augusti 2008 22:11

Jag tycker det verkar som om ni har kommit långt. Valpbitandet hör till, misströsta inte det växer bort, men självklart måste man markera att det är fel. Det är jobbigt och mycket passande med små valpar så ta ett djupt andetag och rusta dig med en stor portion tålamod. Låter som om ni har alla förutsättningar att få det toppen tillsammans.

http://www.bjorkmannarna.se

 

Valles matte andas djupt

9 augusti 2008 08:54

Tack, tack! Ja, det är meningen att ALLT ska bli bra. *ler* Och för det mesta hanterar man ju bitandet på ett bra sätt. Men ibland tar orken slut ...
Tänk att en liten parvel kan locka fram så många känslor inom en!

 

Pick me

9 augusti 2008 11:58

Jag, känner igen mig själv, har också suttit med tårar i ögonen och undrat varför biter hon mig. Varför tycker hon inte om mig.
Jag fick ett gott råd som jag vill dela med mig av. Hon förstår inte att det gör ont, sa insturktören till mig, du måste visa för henne att det gör ont, vråla till som om hon höll på att slita va dig armen och ta tillbaka handen. Sen prövar du igen.
Och det fungerade, hon lärde sig hur mycket hon kan ta i och nu kan hon och jag till och med njuta av lekar där hon har hela min hand i munnen och tuggar på. Hon tar inte alls i och hon är lycklig, det är sånna lekar hon gillar. De andra hundarna kan leka taffat, hon vill leka brottning.

http://pickmememe.bloggagratis.se

 

Valles matte tackar

10 augusti 2008 10:50

Vad skönt det är när man får bra råd och lite förståelse. :-) Tack, Pick me.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...