Min M. och jag gav oss iväg i lätt snöfall.

Men sedan sprack det upp och så sken solen och snön gnistrade.

Jag skuttade glad framåt i skoterspåret.

M. hade visst någon synpunkt om att jag inte skulle stanna vid den här enorma högen .... Vi har inte riktigt samma åsikter kring vad som är ätbart. Hon ville inte vänta på att jag tog för mig och gick därför iväg, före mig. 

Jag tyckte däremot att det var en utmärkt hög att smaska på och hade inte tid att komma när hon ropade.

Jag kanske inte behöver påpeka att hon inte var särskilt glad åt vad jag luktade när jag dök upp vid hennes sida till sist.

Sedan hände det inte så mycket mer, förutom att himlen försvann och det började snöa för fullt inne i skogen. Men jag pinnade på.

Och när vi gick hem sista långa bilvägen (då fick jag gå i koppel) piskade snön oss i ansiktet. Jag passade på att rulla mig lite på mitt speciella ställe också, men M. var fortfarande inte nöjd med hur jag luktade när vi kom hem.

Så jag blev tvättad med tvättlapp både i och utanför munnen. 

Hon har såna konstiga idéer min M.

Nu ska jag sova en stund.

Sacco undrade om jag blivit matfreak, sedan jag kastrereats.

Vet du Sacco, jag har inte en chans! Min M. fick tipset av veterinären att minska matransonen till 75 procent av vad jag åt innan.

Och det gjorde hon första dagen!

Tydligen är det så att ämnesomsättningen ändras när man blir kastrerad, så då SKA man äta mindre. Det är bara att tugga i sig den lilla förändringen ;-)

Idag har vi besök av Tonåringen.

Jag har haft extra mysigt och fått mycket kli på magen och lek med trasan och leksakerna.

Ojojoj vad jag älskar henne.

Hon följde med M. och mig på långpromenad också i skogen.

Tonåringen vill gärna prova om jag kan Sitt och Ligg och Sitt vackert och Stanna .... så det har jag så klart visat henne att jag kan.

Man vill ju visa sig från sin bästa sida!

De sista dagarna har vi gått riktigt LÅNGA promenader i skogarna i Valle-land. Och igår genade vi över stora, stora, snöklädda, sammanbundna åkrar. Min M. vet inte om man får gå ovanpå skooterspåret som löper diagonalt över åkrarna, men det gjorde vi. Hon hoppas att det inte är harvat och höstsått därinunder, för då kan det visst hända att man tynger ner snön, så att den späda sådden bränns framåt vårkanten. (Lite får man väl chansa?)

Men jag höll mig inte på skooterspåret hela tiden, för när jag fick syn på två rådjur, då kunde jag inte hålla mig. Jag flög efter dem. Galopperade i flera decimeter tjock snö säkert en halv kilometer! Sedan vände jag. För jag hann inte ifatt rådjuren, hur jag än försökte. Jag sov gott efter den springturen, kan jag säga.

Idag har M. och jag varit i skogen på förmiddagen och inne i samhället på eftermiddagen. M. säger att jag måste tränas så att jag inte bara fungerar på bonnalandet. Jag ska lära mig att gå på trottoarer också, säger hon.

Vad menar hon?

Det är väl inget svårt!

Jag kan både gå och springa!

Jag fick en tuggring och en ny leksak också, när M. köpte hundmat till mig. Så min dag blev en bra dag.

Här står jag och längtar ...

Men jag får bara se och inte röra.

Tur att jag kan hjälpa till med fördisken i alla fall ...

M:
Mildare nu.

Snösjok rasar från de höga granarna i skogen.

Isdropp i stuprännorna.

Och solsken!

Kanske ändå ....

Vi har hittat en ny härlig runda i skogen.

Man går upp där vid det fina smultronstället och så följer man bara stigen in i skogen ...

Ibland är det flera decimeter hög snö att pulsa i, men det börjar bli upptrampat riktigt bra nu.  Uppförs- och nerförsbackar blir det flera stycken också.

Det är härligt att gå fri i skogen!

Jag får ju bara hundmat att äta, aldrig människomat. En och annan morot kan det bli och så då och då grisöron och hundben. Nu har jag tjatat på min M. att vi ska vara med och tävla om en påse hundben hos Anneli & Timmy. Jo för de har en sådan tävling JUST NU.

Klicka på bilden nedan, så hamnar du mitt i tävlingen du med!