M:
Valle vill mycket, är nyfiken och lekfull.

Det är härligt att han är så orädd och glad.

De värsta valprusningarna har inte visat sig de sista dagarna. Jag hoppas att det också beror på att jag förstår honom bättre. Att jag kan tyda hans signaler och berömma och korrigera vid rätt tillfällen.

Jag slipper hans bitande på mig numera, för det mesta. Små, små kärleksfulla nafs kan det vara ibland och likaså små, små markeringar när han vill tala om att han vill bestämma (?) men de hårda betten tycks han ha slutat med. Det har hjälpt att jag har tagit fast i hans underkäke när han försökte. Mitt mål är att få bort bitandet helt. Jag vill att han ska vara trygg och att de som träffar honom ska känna sig trygga.

Han leker i "lagom fart" inomhus med oss nu, men blir väldigt uppspelt och upphetsad med en del människor när vi går ute, särskilt med halvstora och lekfulla barn. Han vill så gärna brottas och kela. Men jag går fram och lugnar honom efter en stund, eftersom jag tror att det är bäst. Det är det där med tryggheten. Jag vill inte att det ska gå överstyr.

Det går oftast bra att lugna honom, men sedan blir han sur på mig när jag tycker att vi ska gå vidare efter att ha hälsat på barn och grannar. Då sätter han i tassarna och nosen i gruset och vill inte ta ett steg till. 

Men det var härligt att se honom fri i skogen igår. Då var han glad och lekfull på ett fint sätt och följde efter oss eller sprang strax före oss där vi gick.

Ja, det är inte lätt att veta om jag är för sträng eller för obeslutsam.

Hoppas att valpkursen börjar snart, så att jag har några att prata med om Valles och mitt förhållningssätt till varandra.

I övrigt går allt bättre och bättre.

Förra natten sov han hela natten igenom utan att behöva gå ut och idag har han varit på bra humör. Vi har lekt och borstat tänder (det gör vi varje dag), borstat pälsen, smort in trampdynorna och klippt klorna utan problem.

Han verkar gilla att bli ompysslad och det är ju bra! 

Och så äter han bra, dricker vatten som han ska, kissar och bajsar bra ute och sover mycket - i olika hörnor på golvet och i sin korg.

Så kan man vara annat än NÖJD?!

Gulle!

Valle ...

 

Tanten

14 augusti 2008 18:39

Jag tror inte att du är för sträng! Tänk så här: Allt som du lär honom nu om uppförande och kontakt med andra (små människor) kommer han att ha gratis med sig när han blir en stor, hoppig, slyngel i ettårsåldern och kanske väger 40 kilo eller mer. Han är mycket lättare att korrigera som liten valp och han har ännu inte så stort ego som tar plats så att han lär sig fort och lätt. Vid 6 månader, 12 månader och 18 månader kommer han i trotsåldern precis som små barn och då kan han bli riktigt odräglig ;)
Kramis!

http://ettlitetkatteri.bloggagratis.se

 

Valles matte

14 augusti 2008 19:29

Tack! :-)

Jag kan se framför mig de kommande trotsåldrarna, * himlar med ögonen och suckar * men det ska nog ordna sig. (Man har ju inte för inte haft sina duster med de gulliga barn som blev tonåringar ... och nu när de är vuxna, syns det ju att det gick bra med allt!)

 

Mina-Jakthundar

15 augusti 2008 17:05

Det man ordnar i valpåldern har man igen i slyngelåldern. Kämpa på!

http://mina-jakthundar

 

Valles matte

16 augusti 2008 10:15

Här "kämpas" det. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...