M:

Det går bra. Och så går det mindre bra.

Om vartannat. Med att kommunicera med valpen.

Valle vill ha sin vilja igenom och skäller om sista ordet, när vi säger nej.

Vi tar reda på mer och mer. Alla man pratar med har olika tips om hur man ska få hunden att förstå att den inte får göra allt som den vill. Jag tycker att det blir otrevligt om man ska vara med om en maktkamp med sin valp, alltför ofta. Vill hellre hitta en "humanare" hundpsykologi.

Läste på ett ställe att en valp som morrar eller skäller eller biter, kanske tjafsar mycket för att den är för trött. SÅ kan det ju vara! Att vi ofrivilligt "stressar upp" Valle, genom att gå på promenad i koppel. Han kanske skulle må bättre av att vänta med promenadträningen lite till? Och bara kissa och bajsa ute i trädgården ...

Svårt att veta allt i förväg.

Längtar till att få bättre flyt på allt.

Nu behöver Matte sova!!!!

M:

Livet består ju av förändringar.

Livet är föränderligt och ska så vara.

Vissa förändringar märks, men efter ett tag har det mesta återgått till den vanliga lunken.

Andra förändringar gör skillnad.

Verklig skillnad.

Att få barn, att skiljas, att mista en nära vän eller anhörig, att bli långvarigt sjuk, att bilda styvfamilj, att bli upp över öronen förälskad, att flytta långt, att förlora jobbet - det är förändringar som märks och gör skillnad. Det förändrar självbild, inställning, grundton och ibland ger det en möjlighet att utvecklas.

När man kommit en bit i livet, så har man kanske varit med om många sådana stora förändringar. Somligt självvalt annat är bara själva livets innehåll. Vissa förändringar har tagit hårt, urholkat själen, andra har tillfört något stort och vackert.

Nu har jag fått hund. Och det är en sådan genomgripande förändring, för min del. De senaste elva dygnen har jag sovit flera timmar mindre varje natt, än vad jag tidigare brukat, men ändå har energinivån höjts hos mig på något märkligt sätt.

Som om hunden givit mitt liv ett nytt innehåll och mig en ny uppgift.

Och då måste jag ju vakna!

Framtiden finns plötsligt.

Och jag är nyfiken igen.

M:

Stoltare än stolt är jag, när vi tar med oss Valle bland folk. Han går i koppel bra och hälsar så snällt och fint på dem han möter och hoppar inte. Viftar på svansen och slickar och pussar de snälla människor som böjer sig ned och beundrar honom.

SKÖNT! Att vi fått en så fin och snäll hund.

När vi sedan väl förstått hur vi ska få honom att lära sig vad han inte får, så kommer han att bli helt underbar. För han är glad, nyfiken och positiv. Och jag tror också att det är en ovanligt trygg hund.

Ute är det så varmt att jag inte riktigt trivs, men här inne är det en välbevarad svalka. H. och M. vädrade under natten och svalkan stannar kvar när ytterdörren är stängd. Skönt!

M. tycker att det är lite synd att inte kunna vara ute och skulle kanske helst ligga vid havet på klipporna, men hon är anpassningsbar som tur är.