Idag hade marken frusit igen, så att det gick att springa utan att gunga fram på ler-(/grus-)vägarna. Bra det! Mycket lättare då för M. och mig att ta oss fram.
Och därför fick vi också en trevlig promenad i solskenet.
Jag träffade granntiken och hennes husse idag. Hon lekte en stund med mig, men sedan sa hon ifrån på skarpen. Konstigt. Så då gick M. och jag till skogen istället och där kunde jag hoppa upp på alla höga stenar jag såg, för att få bra utsikt och vara beredd när det kom någon som ville leka med mig. Men granntiken följde visst inte efter ...
M. filmade mig med kameran på vägen och i skogen. Här kan ni se hur jag ser ut när jag går i koppel på den frusna lervägen.
Klicka på bilden så spelas filmen upp!
Myrra
14 januari 2009 21:27
Kallgrader här - och lite mer snö. Kul att se dig på film, Valle! När min matte filmar mej brukar jag stanna och bara stå still bredvid henne. Detta gör henne vansinnig för hon vill att jag ska röra på mej och "agera" hihi! "Annars blir det ju ingen film , Myrra",suckar hon. "Man kan ju lika gärna bara ta ett kort"!
http://hundenmyrra.blogspot.com
Flisanpappa
15 januari 2009 01:39
Mamma Flisan tycker det är förtjusande att Valle till slut behagar använda sin svans på ett sätt som hedrar en spets.
Själv vill jag bara säga att Valle verkar vara underbar, och då måste ni ju vara det också!
malte o snoken
15 januari 2009 12:22
va kul o se dig lajv! va fort du gick! tur att inte matte stog på öronen med filmkameran i högsta hugg1
snoseligos från två små taxar till en stor
Valle Vagabond som svänger med sin svans
15 januari 2009 19:03
Hahaha! Kul att ni gillar min svans. Jo, ibland håller jag upp den snyggt, men ibland krokar jag till den (som ni sett på en del bilder förut). Ja, bråttom har jag nästan jämt. M. hoppas att jag ska ta det lite lugnare när jag blir lite vuxnare.