De är ståtliga djur - hästarna.

Vi passerar dem varje dag och ju äldre jag blir, desto mer nyfiken är jag. Jag vill in i hagen. Jag vill leka med dem.

De har också blivit mer intresserade av mig, har jag märkt. För varje gång M. och jag går förbi, så kommer de galopperande fram till stängslet och liksom markerar att de är fria och jag är i koppel. Det är ju också väldigt orättvist! Jag gör mina ryck för att M. ska förstå att jag också vill vara fri, men hon hänger kvar. (Fast idag hade hon svårt att hålla emot - det var nära att hon skulle släppa. Arg lät hon också.)

Det kom en dam förbi och jag hörde hur M. och damen pratade med varandra om de glada hästarna och hunden som ville vara med och springa. M. sa att hon undrade vad som skulle hända om hon släppe mig fri. Om det skulle vara bättre än att kämpa med att hålla i kopplet, när man inte orkade utan flög som en vante efter ....

Jag börjar nämligen bli så stark nu, att om jag ville skulle jag väl kunna DRA M. runt på promenaden. Men för det mesta går jag ju i en takt så att hon hinner med och oftare och oftare  får hon mig att vilja gå fot också.

Men inte när jag ser hästarna!

 

Sigge

16 januari 2009 19:43

Men snälla rara söta Valle!!!!!!!!!!
Till hundars absolut viktigaste kunskaper här i livet hör att veta
HÄSTAR ÄTER OSKYLDIGA HUNDAR!!!!!!!!!!!!
De bara väntar på att få sätta tänderna i oss.
Människor brukar försöka invagga oss i falsk säkerhet genom att påstå att det är trevliga snälla djur.
För vad du gör tro inte på dom!!!!!!
Hästar är monster!
Matte försöker övertyga mej om nannat men alrig i livet att jag går på det

http://www.geocities.com/siggesvamphund

 

Valle Vagabond

16 januari 2009 19:52

Jaså, Sigge! Är det så det är? Du som är äldre vet väl , kan jag tro ... Men jag kan ändå inte låta bli att undra. För jag är VÄLDIGT nyfiken förstår du ...
Och LEKSUGEN!!!!

 

Åsa

16 januari 2009 20:29

Jag hade en schäfertik som sprang fram till hästhagen en riktigt regnig dag. Det var elstängsel runt hagen och hon fick en stöt i ryggen av understa tråden. Hon tjöt i högan sky och rusade tillbaka till mig. Jag har aldrig sett en hund ignorera något så utstuderat som hon gjorde med hästar i fortsättningen!
Du får kolla länken till Wargs blogg på min sida, han umgås mycket med hästar.

http://ettlitetkatteri.bloggagratis.se

 

malte o snoki

17 januari 2009 13:37

där vi bodde förut fanns häster runt vårt hus, ibland smet malte in till dom o matte vart rädd för inte alla hästar är hundvana o orädda, den här var det tack o lov o hjälpte matte att få tillbaka malte genom att buffa honom i rumpan hela vägen tillbaka till staketet....det var gulligt o se sa matte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...