Idag var M. och jag i skogen länge. Hon hade med sig vatten till mig och det var bra, för det är  V A R M T ....

Vi gjorde inte som vi brukade. Hon hade inte tid att leka med mig, för hon hade med sig en korg och började plocka bär. Och jag gick bara fram och tillbaka och nosade då och då på M, som kastade ut korvsnuttar att söka i mossan, medan hon plockade vidare.

Så här gott fick M. och H. och M:s föräldrar till efterrätt. De var nöjda, det hörde jag! Och jag med. (Jag fick en knastrig hundgodis att smaska på.)

Jag lägger mig hos henne när hon fällt upp sitt paraply. Barnbarnet och jag kommer ju bara bättre och bättre överens! Jag har lärt henne ett och annat. Så nu kan vi ju leka tillsammans!

M. och H. badar, leker med, läser böcker för, puttar på gungan och följer med barnbarnet till studsmattan (och jag försökte få komma upp och hoppa också, men det fick jag inte). Men när H. lekte en stund med mig, sa barnbarnet:

 - Det är faktiskt min morfar också.

Hon tyckte visst att han skulle leka mer med henne och mindre med mig.

Ja, ja.

Jag börjar ju bli stor nu.

Förstår mer och mer och vet att jag inte alltid kan få all uppmärksamhet.

Hon blir väl större hon med, så småningom. Barnbarnet.

Nu är vi hemma igen.

Efter en JÄTTELÅNG bilresa kom vi tillbaka till Vallehuset.

Jag softar .....

M. och H. äter ute.

Hon är så stolt min M. för sin växthusgurka, sin nyss mogna tomat, sina nyplockade salladsblad, sin persilja och sina första jordgubbar. (Det var vad de fick till gröten imorse.)

M. och jag går långpromenader varje dag.

Och ibland får jag bada i havet.

Det blåser friskt.

Skönt att svalka sig.

Äntligen!

Jag har ju längtat efter min lillebror (ur samma kull) så länge. Och gissa om jag blev glad när han kom och hälsade på mig! Han hade åkt till samma hus på ÖLand, som jag och M. och H.

Ni ser väl vem som är han och vem som är jag?

(Ledtråd: jag har krokigare svans.)

Här tittar vi ut över tomten.

Och här pustar vi ut efter en härlig brottningsmatch. Det är så bra med min brorsa, för vi är så jämspelta när vi leker! Han orkar lika mycket som jag och är precis lika snäll.

Jag har sprungit runt på Alvaret.

Och hittat en härlig sjö.

Kvällsdopp med kvällsslurk.

Inte dumt alls.

Kanske en del av er tror att jag är jätteduktig, bara för att M. skriver om de bra grejerna jag gör? Ja, det är jag ju så klart, men det finns tydligen ändå saker att slipa på, som M. säger.

Till exempel hörde jag att hon ska försöka lära mig att inte hoppa upp och pussa folk som kommer till oss på besök. Det var visst nåt om att jag är så tung och har så stora tassar ....Att jag skulle kunna välta ner dem. (Förstår inte vad de har att klaga på?!? Pussar vill väl alla ha?)

Ja, ja. Hon kan ju försöka lära mig, M.

Vi får väl se om hon lyckas. (Kanske ändå. Hon har ju lärt mig att inte hoppa upp på henne i alla fall. Jag vet att hon vill att vi ska hälsa mjukt och fint.)