M. och jag gick en jättelång sväng idag, på vägarna härute i Valleland. Förbi kor och hästar, hundar och barn. Cyklister och bilar ... Det gick finfint. Men M. satte på mig grimman på ett ställe, för jag hade visst blivit för dragig för hennes arm. Annars går jag ju så himla bra nuförtiden. För det mesta. Men när det är tokhett orkar man ju bara inte med koppelpromenader ...

På vägen hem vek M. av till en äng, där hon släppte mig. SKÖNT! och så sprang vi ner till ån där det finns en undanskymd brygga, långt från den stora badplatsen i dammen. M. drog av sig kläderna och hoppade i. Hon trodde visst att jag skulle hoppa efter, men ALDRIG! Det fanns ju ingen botten att sätta tassarna på. Jag skällde istället, så att M. kom upp på bryggan igen. Hon kan ju inte lura mig till vad som helst!!!!