Skogen har torkat upp och jag bara älskar att springa omkring där. Världens finaste Valle är jag ju i skogen. Min M. säger att det är stor skillnad på mig i år, mot förra året, för nu kan jag njuta av att ligga i trädgården också, medan hon stökar runt i planteringarna. Så ALLT är bra med mig. Det känns skönt ... ;-)

Imorgon är min M. ledig. Undrar vad vi ska hitta på då ...

Oj! Jag fick besök igår kväll av en kompis som jag inte sett sen i somras!

Jag blev så uppspelt att jag drog omkull M. när han kom. Men sedan hälsade vi hundkillar på varandra och jag intog en lugnare attityd igen. Så gick vi in med mattarna och lekte  snällt med varandra.

Jag tog mig förstås vissa friheter, som jag inte brukar, och hoppade upp i soffan, och så la jag mig ner, så att vi skulle vara på samma nivå. Jisses vad han ville killa mig, den lille pysen R. .... Mattarna sa att jag såg ut som Baloo och han som Mowgli. Vad de nu menade med det ...

Det händer så mycket att min M. och jag inte hinner med oss här på bloggen!

I helgen till exempel, reste vi norrut.

Här ser ni H. och mig vid en rastplats där det fanns badplatser, både för människor och hundar. H. badade inte. Jag badade bara tassarna.

När vi kom fram, var vi hos M:s föräldrar. Där har jag minsann hälsat på förut, så jag kände igen mig! Och trivdes i lugnet. Inne och ute.

Det var en toppenhelg faktiskt!

Sedan kom vi hem till Valleland igen - där snön smält och skogen torkat upp igen.

Jag har som vanligt busat med min hundkompis J. och M. har glatts åt vitsippor på backen.

Plötsligt blev det vinter igen.

När vi var ute på förmiddagen var det en decimeter snö på backen. (Och lika mycket till har det kommit under eftermiddagen!)

Jag bjöd in min kompis J. på lite bus.

"Kom den här vägen!"

Här ser ni mig och J. på bästa lekhumör:

(Klicka på bilderna, så syns vi bättre.)

M. var trött och huvudvärkig och inte alls lika glad.

Hon sörjde att penséerna blivit begravda under snötäcket, men sedan grävde hon fram dem.

M. och jag gick en lång tur idag. Vi trodde nog att det skulle vara lika vårtrevligt som det varit se sista dagarna, men det var ingen vårvärme alls.

Jag kollade läget nere vid en brygga, men .... ingen badlust idag.

M. kopplade mig och så vandrade vi vidare på vägarna. Tänkte att vi kanske skulle hitta vårtecken - fler blommor kanske? Men nej!

Såna här läskiga grejer låg det däremot fullt av vid vägkanterna.

Trist och tråkigt.

Sedan började det snöa stora vita blöta flingor och jag blev våt i pälsen innan vi kom hem. M. klagade över stela fingrar, för hon hade dumt nog lämnat vantarna hemma.

Efter sex-kilometers-promenaden i blötkylan, var det riktigt skönt att komma in i Vallehuset igen och jag sov gott när M. stack iväg på jobbet.  

I vanliga fall brukar jag ligga i en egen avdelning i bilen, längst bak. Och oftast i min bur. Men idag låg en massa bildäck där, så jag fick hoppa in i baksätet när M. och jag skulle hämta H. vid bussen.

Tre gånger stannade M. bilen och väntade på att jag skulle lägga mig ner igen, innan hon körde vidare. Sen fattade jag äntligen att jag inte fick sitta i baksätet, utan måste ligga ner. Trist tänkte jag. Då kan jag ju inte se ut. Men det gick bra ändå. Jag sträckte bara upp min nacke och mitt huvud, så kunde jag titta ut genom fönstren i alla fall. Fastän jag låg ned på soffan. Och GISSA om jag blev glad när H. dök upp utanför fönstret!

Haft besök idag.

DAM-besök.

Min granne, tiken M. Här står hon och tittar ut genom mitt fönster.

Men först var vi ute med min M. (= matte alltså) - jag, tiken M. och så matte.

Tiken M. har ingen som helst lust att brottas som min hundkompis J. brukar vilja. Så vi ägnade oss åt andra saker. Vi letade köttbullsbitar och hoppade upp på stockar och stenar ... och så visade jag mina bästa stigar i skogen.

Sedan var vi inne och sov lite och så fick vi varsin köttbullsbit när vi kunde ligga också. Riktigt rolig dag faktiskt! 

Gissa om min hundkompis J. var glad idag?! Och jag med förstås. Idag fick vi nämligen ÄNTLIGEN gå den långa skogsrundan tillsammans med M. Nu har snön smält så att man kan ta sig fram i skogen. Fast det är blött på sina ställen och J. galopperar fram till alla pölar och vattenfyllda gropar, sedan kastar han sig i.

Han var så glad när vi vek av mot skogen att han tog täten. Inte fegade han när det låg fällda träd över stigen heller. Näärå. Fast han inte har så långa ben som jag, så flög han över.

Våren är här. JIPPIE!!!!!