Nu har M:s mamma och pappa sagt hejdå till oss för denna gång och åkt hem till sig. Lite tråkigt faktiskt att det blev så tyst här hemma.

Men som tur är har M. och H. lekt med mig ikväll.

Jag ger dem en blick och fattar tag i min boll, så fattar de vad jag vill.

Sedan kastar vi boll till varandra, alla tre och tar lyra. Det går ganska bra.Även om jag tycker att de är lite sega med att springa ....

Sedan kör H. och jag lite bus utan M. Vi jagar varandra och kryper omkring och spanar i gräset.

Och som avslutning ger jag H. en öronpuss.

Det kan han ju vara värd.

Dessutom behöver han tvättas lite ....

Men riktig fart på leken blir det ju först när det dyker upp en annan hund.

Då får jag springa mig trött. Och ikväll kom äntligen min bästis J. till mig.

Här ligger vi och vilar efter leken.

Plötsligt dök de upp i vår trädgård.

Och jag blev VÄLDIGT avvaktande faktiskt.

Rentav lite rädd.

Jag tycker att de ser farliga ut.

Vad ska man tro?

Äter de hundar?

När vi gick i skogen idag, M. och jag, stötte vi på gula kantareller i mossan. M. klickade när jag nosade på dem och så fick jag köttbullebitar. Kul, tyckte jag. Jag fick nosa på M:s hand och så ropade hon SÖK! Jag fattade ju hur hon menade (för SÖK-lekar har vi gjort många gånger). Och jag visade vägen till flera ställen. Gissa om M. blev glad!

Så här många svampar bar vi hem till M:s mamma som rensade.

Och när det var klart såg det ut så här:

Sedan gick vi på eftermiddagen igen - med M:s föräldrar. Och då hade de med sig stora korgen. Och jag fick söka upp fler svampställen åt dem. Många köttbullar fick jag. Och många svampar blev det till människorna!

Visst var jag duktig?!?!

Och roligt var det.

Idag var M. och jag i skogen länge. Hon hade med sig vatten till mig och det var bra, för det är  V A R M T ....

Vi gjorde inte som vi brukade. Hon hade inte tid att leka med mig, för hon hade med sig en korg och började plocka bär. Och jag gick bara fram och tillbaka och nosade då och då på M, som kastade ut korvsnuttar att söka i mossan, medan hon plockade vidare.

Så här gott fick M. och H. och M:s föräldrar till efterrätt. De var nöjda, det hörde jag! Och jag med. (Jag fick en knastrig hundgodis att smaska på.)

Jag lägger mig hos henne när hon fällt upp sitt paraply. Barnbarnet och jag kommer ju bara bättre och bättre överens! Jag har lärt henne ett och annat. Så nu kan vi ju leka tillsammans!

M. och H. badar, leker med, läser böcker för, puttar på gungan och följer med barnbarnet till studsmattan (och jag försökte få komma upp och hoppa också, men det fick jag inte). Men när H. lekte en stund med mig, sa barnbarnet:

 - Det är faktiskt min morfar också.

Hon tyckte visst att han skulle leka mer med henne och mindre med mig.

Ja, ja.

Jag börjar ju bli stor nu.

Förstår mer och mer och vet att jag inte alltid kan få all uppmärksamhet.

Hon blir väl större hon med, så småningom. Barnbarnet.

Nu är vi hemma igen.

Efter en JÄTTELÅNG bilresa kom vi tillbaka till Vallehuset.

Jag softar .....

M. och H. äter ute.

Hon är så stolt min M. för sin växthusgurka, sin nyss mogna tomat, sina nyplockade salladsblad, sin persilja och sina första jordgubbar. (Det var vad de fick till gröten imorse.)

M. och jag går långpromenader varje dag.

Och ibland får jag bada i havet.

Det blåser friskt.

Skönt att svalka sig.