Direktlänk till inlägg 20 juli 2008
Matte funderar:
Det är lustigt, vart livet för en.
Hur vi formas av det liv vi lever.
Eller kanske hur vi väljer våra liv, för att låta oss formas ...
Jag är en kvinna som under några år nu, varit ofantligt trött. Trött och slutkörd. Sovit till mitt på dagen. Inte orkat arbeta. Inte orkat med socialt liv i för stora portioner. Och nu sitter jag här i tidig morgonstund, fullt påklädd och lyssnar på stilla musik i radion, med frukosten nyss uppäten och en valp som sover vid mina fötter! Förunderligt. *ler*
Inte förrän klockan fem vaknade Valle imorse. Då var vi ute fram och tillbaka, så att han fick kissa. Men klockan halv sju ville Valle att det skulle vara morgon. Så då var det bara att hoppa upp, plocka undan sovmadrassen (min provisoriska sovplats) från hallgolvet och klä på sig för morgonpromenad.
Min inställning till det här med att ha valp, påminner mig väldigt om hur jag en gång tänkte, när mina egna barn var små. Ett slags varm och lite tapper modersinstinkt. Ömt ansvarstagande med stora delar glädje och trötthet och ibland små delar hemlig irritation. Som tur är verkar förnuftsdelen växa extra mycket med uppgiften. Uppgivenhetskänslorna har inte en chans.
Nä. Nu ska jag tassa iväg till kökssoffan och "luta mig" lite, medan Valle ändå sussar en stund.
GOD söndagsmorgon!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|