Direktlänk till inlägg 25 juli 2008
M:
Det svåraste tror jag är att känna att man inte har full kontroll.
Och det har jag ju inte. Ännu. För Valle (Vilding) har sina sidor, som jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till med.
Jag tänker att det är tålamod som krävs. Tålamod att sätta gränser, avleda och berömma - på rätt ställen. Timing, som det står på sidor om valpuppfostran.
När man inte har haft hundar på väldigt länge, så är det inte alldeles lätt att vara tydlig i kommunikationen med valpen. Hur talar man tydligt om för Valle, att det inte är tillåtet att bita och nafsa i benen och håret och händerna och kläderna på människor? Och att han inte ska lägga sig ned med nosen i marken, när vi går ut och går. Och att han när han är lös i trädgården, inte får springa iväg som en vilding alldeles för långt bort från mig.
Nog kan jag säga nej. Nog kan jag sänka rösten och prata lågt och bestämt. Men förstår han?
Å andra sidan har jag haft hand om "trotsiga" småbarn och provocerande tonåringar ... och jag vet ju att det är viktigt att vara snäll, konsekvent och tydlig, kärleksfull och att ha tålamod med dem. Och att det ger bra resultat: trygghet och självkänsla och bra beteende. Så det borde ju gå att göra på liknande sätt med en hundvalp.
Men det är svårt, när man inte har full kontroll ....
Ännu.
God morgon förresten!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|