M:

Vi vill ju inte ha en osäker hund, som tror att han ska behöva ta ledningen över oss. Inte heller en kuvad hund som är rädd för att vi ska korrigera honom för hårt och ofta.

Natten gick bra. Jag lyckades "natta" Valle vid elvatiden, gå ut med honom och låta honom kissa klockan tre (hade ställt väckarklockan) och klockan halv sex var Husse ute i samma ärende. Vi mötte honom genom at kela lite och bar sedan ut honom på gräset. När han hade kissat berömde vi honom och bar sedan in honom direkt i korgen. Lugnt. Så att han kunde somna om.

Vid halv sju sedan, när jag bestämt för att det skulle få bli morgon, klädde jag mig och gick ner till Valle. Då var han inte lika lugn utan verkade vilja testa mig igen. Som om han ville pröva om han skulle ha ledningen på sitt dumma bitiga sätt. Jag gjorde allt för att utstråla lugn och vänlig bestämdhet. Visade honom lugnt tillrätta. Markerade att han inte skulle bete sig så. Gav honom en leksak som han fick sysselsätta sig med en stund. Sedan fick han mat och bara efter några minuter kom han fram och skällde och morrade och nafsade. Jag talade åter lugnt och bestämt om för honom att det inte gick an att bråka. Så väntade jag en stund (men inte för länge) medan jag gjorde te till mig och så satte jag på kopplet och vi gick ut på morgonpromenaden till brevlådan och en liten bit bort.

Valle bajsade och gick sedan ganska bra ett tag. Men bara efter någon minut la han sig ner i protest, bet i kopplet och nafsade i mina byxor.

Jag fortsatte att vara lugn och trygg ledare och gick med lugna men bestämda steg vidare. Sa ifrån vid nafsandet. Och lyckades se till att den korta promenaden blev genomförd.

Inomhus försökte han sedan igen, genom att hoppa upp i kökssoffan och ta ner några kuddar, som han vet att vi alltid säger nej till. Åter sa jag nej och åter gav jag honom ett alternativ: leksak att bita i.

Så verkade han äntligen finna sig i att jag var en stark ledare idag och la sig tillrätta vid mina fötter, där han nu sover.

Och jag har tagit en första kopp te.

God morgon!

 

Borzita

27 juli 2008 14:21

Hej! Tack för kommentaren till min blogg. Läste om valpen och vad han har för sig. Har fostrat en Schäfer från åtta veckors ålder som i dag är världens underbaraste, snällaste hund. Har skrivit litet om det i bloggen. Hoppas att du kan få nytta av mina erfarenheter. Jag använder mig av en metod som innebär att hunden inte straffas utan att jag bara visar lungt och bestämt när jag tycker dem gär fel, direkt den gör rätt får den belöning, så att den vill göra om det.
Det kommer säkert att gå bra med valpen där också.
Önskar dig lycka till.

 

Valles matte

27 juli 2008 18:28

Hej Borzita! Och tack :-)

 

Mina-Jakthundar

31 juli 2008 00:13

Du är så duktig. Vilket tålamod. Fortsätt så och var inte rädd för att göra som tiken. Tiken tillrättavisar valpen på ett rätt bryskt sätt. Där kan man fundera på vilken sorts valp man har. Vi har en tuff så vi får vara tuffare. Sen har vi en vekare til Tikka och henne får vi vara mjukare med. Jag brukar nypa till i jumsken och det är mkt effektivt. Annars kan man med handen som en gripklo nudda hunden med en mild puff då den gör ngt fel. En snabb attack precis som tiken eller en annan hundkompis skulle ha gjort. Om du ser på när Valle leker med en hundkompis. Ofta är det tuffa tag och inget gnäll. Försök att vara lika tuff du.

http://mina-Jakthundar

 

Valles matte

31 juli 2008 11:20

Tack för din peppning! :-)

Jaa, tydligt kroppsspråk kan nog vara bra. Men jag är lite tveksam till alltför mycket "våldsam" korrigering.
I boken "Därför gör hunden så" av Anders
Hallgren, läser jag just nu:
"Alla profetior om att valpen kommer att ta över ledarskapet om du inte tar i eller om du skämmer bort den, kan du bortse från. Det är uttalanden som visserligen låter logiska, men de saknar all teckning och erfarenhet.
---
Ingen ung individ har blivit problematisk av att få mycket kärlek under sin tidiga uppväxt - ett faktum som gäller alla arter på vår jord. Det är snarare bristen på kärlek och för många och hårda disciplinkrav som skapar problemen."

Gränser måste man förstås sätta, men det gäller att hitta HUR man gör det. Jag försöker nu med MER positiv förstärkning, vid bra beteende och ett NEJ och sedan AVLEDNING vid dåligt beteende. Och IGNORERING om det behövs. Det måste man ju också vara lite tuff för att klara ...

Får se hur det fungerar ....

 

Mina-Jakthundar

31 juli 2008 22:42

Du har absolut rätt. Kärlek är nummer ett. Vi har valt att ha hund för att få och ge vilkorslös kärlek. det är självklart.

Har du sett Greta Garbo alias Tikka?

http://mina-Jakthundar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...