Direktlänk till inlägg 14 augusti 2008
M:
Här kommer en tanke som egentligen inte alls hör hemma på den här bloggen, utan skulle ha lagts ut på en annan typ av blogg. (En med mer filosofiska och existentiella frågor ....):
Kan inte låta bli att tänka, att en hund inte alltid kan göra sig förstådd
och lätt blir feltolkad. Oskyldig som han är.
Tiggande och bedjande om att få tillhöra.
Är det den tanken som gör att jag blir lite sorgsen mitt i all glädje?
(För att hunden på så vis påminner om människan ...)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|