Igår kväll på kvällspromenaden, när jag skuttade glad i skogen med min pinne och M, hade jag väl ingen aning om vad som väntade på hemvägen. Mina hästkompisar stod i en ny hage och de kom springande mot mig för att hälsa. Jag gick fram som jag brukar och skulle nospussa dem .... men ve och fasa vad det small till. Jag skrek rätt ut och fattade ingenting! (Och min M. ångrade sig väldigt att hon låtit mig gå nära elstängslet.)

Sedan var jag bra matt hela kvällen. Min stackars M. trodde att jag skulle få men för livet, men idag var jag som vanligt igen. Och inga elkyssar har jag råkat ut för idag, bara M-kyssar och H-kyssar.

Förresten har det regnat en stund idag så nu är grönskan ännu grönare i Valleland. Och det är bra skönt att allting är som vanligt - skogspromenader, lekar, blodpuddingsbitar och min M. och H. i Vallehuset är det bästa jag vet.

 

borzita

4 maj 2009 22:04

Ojoj, Valle! Den kyssen kan inte ha varit skön. Vad bra att du repade dej så snabbt.
Visst är det skönt att vi lever i nuet.
Men du lär väl inte försöka nospussa dina hästkompisar igen.

Hälsningar & nospuss från
Hero (nospussen kommer från Cindy)

 

Katta & Doriz

4 maj 2009 22:59

Vet att jag läst i någon hundblogg om någon som letade efter en bortflugen blå undulat. Var det ni? En annan bloggare har hittat en nämligen:
http://petersson84.blogg.se/

http://www.kattarina.se

 

Hunden Liza

5 maj 2009 08:38

Uj, sånna där elstängsel är läskiga grejjer. De ser inte så hotfulla ut när man närmar sig dem men så när man kommer emot dem så POWW!. Stackare.

http://hundenliza.blogspot.com

 

Valle Vagabond

5 maj 2009 14:03

Jag nospussar ju gärna på alla ... Tror ju gott om alla, men förmodligen blir jag lite försiktigare med hästar efter det här.
Nospuss till dig Cindy och till Hero med för den delen :-)
Nej, Katta & Doriz. Vi har inget med undulaten att göra ....
Ja, Liza. Faktiskt var det synd om mig en bra stund efteråt. Men nu har jag glömt bort hur rädd jag blev.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...