Vad det är härligt på landet!

Jag bara älskar alla dofter.

Och alla snälla bönder som  s p r i d e r  dessa ljuvliga ångor.

Men min M. fattar inte alls att jag vill rulla in dofterna i pälsen. Så när vi kommer hem från mina Valle-i-fält-färder, så tvättar hon mig.

Vad ska nu det vara bra för?

M:

Min go'e lille Valle är så himmelens kelig på mornar och kvällar. En riktig njutare som älskar att bli kliad och klappad. Och nu på morgonen när jag kom hem efter en timmes bortovaro, får jag ett så underbart välkomnande. Han är så kelig och glad och nöjd.

 

Nu ska jag alldeles strax ut på långpromenad med Valle-gubben.

Vi har ju länge nu haft fantastiskt bra rutiner med våra turer - två långa per dag och resten korta. På långpromenaderna varierar vi vart vi går och jag har kunnat släppa Valle att gå utan koppel. Vi tränar lite inkallning och leker en hel del emellanåt. Det har gått finfint. Länge. Men ni som brukar läsa här har nog förstått mellan raderna att Valle lagt sig till med "fasoner" den sista tiden. Han har börjat hoppa upp på mig och nafsa i min jackärm, när jag släpper honom. (Som om han blir frustrerad av att bli lös!?!)

 

Ibland har det resulterat i att jag håller fast honom i halsbandet och RÄKNAR (undanhållande av belöning) tills han är lugn igen och då får han beröm och springa lös. Ibland har jag bara vänt honom ryggen och väntat tills han slutat hoppa.Och ibland har jag väntat med att släppa honom lös och haft honom kopplad nästan hela promenaden, tills att jag vet att han verkar lugn och bra och tillfreds.

 

Får se hur det ska bli idag. Jag tror att det kommer att gå jättebra och peppar mig lugn och stark och positiv! ;-)