Idag har M. och jag varit ute på två långa turer (och hittills en kort) . M. vill inte gå lös nu, utan hon tycker att det är skönast att vi har kopplet mellan oss. Och hör och häpna: jag har inte det minsta emot det!

Jag blir så hjärtinnerligt glad när hon byter ut tratten mot nosgrimman med koppel på. Då vet jag att vi ska gå ut och där kan jag ju röra mig fritt och nosa och bete mig som vanligt. Sedan har jag redan vant mig vid att efter tasstorkandet ska jag krypa ur kopplet och in i tratten igen.

Tänk vad många nya saker man får lära sig!

Jag har fått en ny vana till - att gå fram till M. och lägga tratten i hennes knä. Då gosar hon med mig inne i tratten!!! Jag kan träna klickerträning med tratt på också, men det krävs att M. tänker sig för så att hon inte förväntar sig att jag ska vara lika smidig och snabb som vanligt! Leka med H. och M. går faktiskt också bra med tratten på. Det enda problemet är att man inte kan gena mellan möblerna på samma sätt som vanligt, när vi springer ...

Jag har vant mig av med att tvätta mig nu. Känner att det kan lika gärna få vara de här veckorna när tratten ska vara på. Det går ju nämligen inte att komma åt nånting på kroppen.

Tja. Livet utan kulor igrenen har hittills varit ganska trevligt tycker jag. Det var väl inget att oja sig för!