Ibland är M. så stolt över mig, säger hon.

Över att jag stannar i bilen, när hon öppnar bakluckan, och väntar tills kopplet är på och hon säger Varsågod. Till exempel.

Och idag när vi promenerade i köpingen så nosade jag bara lite här och där efter var hundarna gått, men brydde mig inte alls om alla människor vi mötte. Då blev min M. så glad. Så sedan när jag hoppat in i bilen igen, fick jag några korvsnuttar och beröm och så gick hon in i affären och köpte nya blommor till fönstren, att ta med hem.

(Tänk så lite som behövs ....)

Fast jag tror att solskenspromenaden på en timme i morse också hjälpte till att få henne på bra humör. Då fick jag massor med beröm för att jag gick så fint och var en så duktig kille.

Klart jag är!

Vi är på tävlingshumör, min M. och jag idag.

Det blir ingen lydnadstävling (jag har lite kvar att lära M. där ...., hon har inte riktig koll på vad som krävs för att vinna en sådan) och ingen agilitytävling.

Nej, nu är det Tunas matte som har sytt ett vackert hundtäcke igen!

Ni vet väl förresten att mitt Valle-täcke är ett som Tunas matte har sytt?

Här intill visar jag upp mitt eget Valle Vagabond-täcke, när det var alldeles nytt. Jag sover på det fortfarande. Det ligger i min korg och jag trivs väldigt bra med det.

Men nu kan man alltså tävla om ett nytt täcke inne på Tunas blogg.

Så här fint ser det ut:

Klicka på bilden så kommer du till tävlingen där man kan vinna täcket!

Jag tänker vara med i tävlingen.

Men nu är det dags att sussa. 

Min M. och jag brukar ju leka varje dag.

Ofta blir det klickerträning. Jag rullar och snurrar och sitter vackert och går fot och ligger och stannar och backar och så klickar matte och ger mig godis.

Det är faktiskt JÄTTEROLIGT!

(Här kan man läsa mycket om klickerträning.)

M. har sagt att hon skulle bli olycklig om hon tappade sin klicker, så jag tänkte att vi skulle ta och tävla om att få en ny att ha i reserv. Kanske kunde H. få ha den i sin ficka ....

Klicka på bilden nedan så kommer du också till Annelis och Timmys tävling om en klicker! 

M:

Och så var det ny vecka igen ....

("Ny dag, nytt hopp, ny glädje")

Men, vissa dagar känns det mindre hoppfullt, och då är det svårt att låta bli att fokusera på eländet och istället se det vackra och ta in det goda.

 

Jag försöker placera vackra saker i varje rum. De här tulpanerna fick jag av min gode man.

De lyser upp!

 

Igår lämnade vi Valle hemma och gav oss iväg på bio. "Maria Larssons eviga ögonblick". En underbar film. Fantastisk musik, vackert foto, suveräna skådespelare!!!!

 

Och den filmens budskap kanske var att livet är som det är, men konsten är att kunna se det vackra mitt uppe i allt det andra ... att det finns en massa fantastiskt att utforska ....

Ja, jag har ju "avslöjat" att jag ätit skit .... Då kan jag ju avslöja att det blir mycket skit av det också. H. fick fyra påsar fulla att bära hem till soptunnan, när han rastade mig imorse. Nog nu med skitpratet.

Vi har haft en sparkutflykt idag. H. och M. sparkade iväg på varsin sparkstötting och jag sprang i koppel bredvid. Först med M. och på hemvägen med H.

Det gick jättebra!

De skötte sig fint båda två!!!!

Min M. och jag gav oss iväg i lätt snöfall.

Men sedan sprack det upp och så sken solen och snön gnistrade.

Jag skuttade glad framåt i skoterspåret.

M. hade visst någon synpunkt om att jag inte skulle stanna vid den här enorma högen .... Vi har inte riktigt samma åsikter kring vad som är ätbart. Hon ville inte vänta på att jag tog för mig och gick därför iväg, före mig. 

Jag tyckte däremot att det var en utmärkt hög att smaska på och hade inte tid att komma när hon ropade.

Jag kanske inte behöver påpeka att hon inte var särskilt glad åt vad jag luktade när jag dök upp vid hennes sida till sist.

Sedan hände det inte så mycket mer, förutom att himlen försvann och det började snöa för fullt inne i skogen. Men jag pinnade på.

Och när vi gick hem sista långa bilvägen (då fick jag gå i koppel) piskade snön oss i ansiktet. Jag passade på att rulla mig lite på mitt speciella ställe också, men M. var fortfarande inte nöjd med hur jag luktade när vi kom hem.

Så jag blev tvättad med tvättlapp både i och utanför munnen. 

Hon har såna konstiga idéer min M.

Nu ska jag sova en stund.

Sacco undrade om jag blivit matfreak, sedan jag kastrereats.

Vet du Sacco, jag har inte en chans! Min M. fick tipset av veterinären att minska matransonen till 75 procent av vad jag åt innan.

Och det gjorde hon första dagen!

Tydligen är det så att ämnesomsättningen ändras när man blir kastrerad, så då SKA man äta mindre. Det är bara att tugga i sig den lilla förändringen ;-)

Idag har vi besök av Tonåringen.

Jag har haft extra mysigt och fått mycket kli på magen och lek med trasan och leksakerna.

Ojojoj vad jag älskar henne.

Hon följde med M. och mig på långpromenad också i skogen.

Tonåringen vill gärna prova om jag kan Sitt och Ligg och Sitt vackert och Stanna .... så det har jag så klart visat henne att jag kan.

Man vill ju visa sig från sin bästa sida!