Kalas i Vallehuset idag.

Jag fick inte sitta med vid bordet (det får jag aldrig). Men jag var glad åt att få extra klappar och kel ...

Men M. och alla hennes gäster kalasade utomhus också, med korvgrillning i skogen. Då fick jag stanna hemma och gnaga på ett nytt ben.

Vackert väder idag!

M. och jag har varit ute som vanligt.

M. gick på vägen.

Och jag sprang på sidan om.

Så här såg det ut hemma vid ån.

Imorgon kommer det visst besök.

Trevlig helg önskar vi er!!!!

M:

Han kan se ut på många sätt min Valle.

Vacker! Eller hur?

Men också ....

...farlig.

Fast ändå:

SNÄLL.

Eller i bustagen faktiskt alldeles ...

...GALEN!

 

På väg till skogen idag, såg jag något nytt. Två gubbar och ett barn satt på en jättestor kälke med högljudd motor. Jag blev lite skraj först, men M. var lugn, så då lät jag dem passera. Rakt in i skogen åkte de, men när de försvunnit kunde jag koppla loss mig från M. Hon sa att hon trodde att de var på väg ut till något öppet fält och inte in på våra skogsstigar.

Det var skönt att springa i snön och dyka ner här och där för att snusa.

I skogen får jag springa som jag vill och det gör jag! Ibland måste jag förstås leta reda på M. för hon fastnar konstigt nog bakom och under de stora granarna titt som tätt. Det kan ta en stund innan jag hittar var hon fastnat, men hittar henne gör jag alltid!

Det är mitt jobb nämligen.

(Bilden härintill är gammal. Idag är det MYCKET MER snö i skogen. Granarna är alldeles överhängda med tjock snö!)

När vi kommit ur skogen, ska vi ta oss över en stor träningsplan, innan vi är tillbaka på den upplogade vägen.

Träningsplanen är täckt med tjock snö och där brukar jag alltid rejsa.

Det är HÄääääÄÄÄrrRRRRrrrrligt!

M. ropar HIIIIT och jag ger allt jag har.

Tjong fram med nosen på M:s handflata och klick och godis.

Jipppi!

Koppelpromenaden på vägen hem gick utmärkt idag. Jag behövde inte dra M. något alls, utan kunde gå lugnt med henne. Och lugnt har vi det här hemma också idag. Jag vilar vid hennes fötter och passar på att sova så mycket jag kan.

Hoppas att ni andra har det lika bra!!!

Idag har jag varit lugn och nöjd, jättesnabb och duktig på att klickerträna M, kelig och pussig, helt frustrerad och tvungen att hoppa och bita på M.... och sedan bra igen på att gå med M. i koppel.

Blandade känslor, skulle man kunna säga.

Varför är det så jobbigt att vara nio månader och hund?

När min M. åker bort några timmar, brukar hon stänga dörrarna till rummen,så att jag bara behöver passa hallen och köket. Det är ju skönt. Skulle vara värre om jag måste bevaka alla fönster under så lång tid.

Men min M. brukar ju gå ut då och då några minuter också.

Till exempel när hon ska hämta posten. Eller ved i vedboden ...

Och då tittar jag ut bakom gardinen för att se att hon kommer tillbaka. 

Ser ni mig i glipan som jag puttat upp med nosen? (Jag har hoppat upp i soffan för att jag ska nå.)Som en skugga där i mörkret ....

Min M. försökte fotografera mig i det andra fönstret också.

Men resultatet av bilderna blev ju inte så tydligt precis.

Vem är jag och vem är M?

Och varför syns en kamera mitt i mitt öga?

Och vad är inne och vad är ute?

Jag förstår ingenting jag.

Mattar är konstiga med sina kameror.

Hmmm.

Min M. var borta idag!

Ja, jag fick ju gå en timme med henne på förmiddagspromenad, men sedan åkte hon iväg och kom inte hem förrän till kvällen! Vilken stil!!!

Fast H. har ju förstås varit hemma på eftermiddagen, så jag har ju inte varit ensam.

Men, ÄNDÅ!!!!

M, H och jag har varit på resa i helgen. (Därför har jag inte haft tid att skicka Alla hjärtans dags-hälsningar till alla kompisar.)

Vi var på besök hos M:s snälla föräldrar. Jag har haft fullt upp med att kolla vad tvåbeningarna pratade om, och åt ... och så ville jag gärna att de skulle leka med mig!

Men jag kunde ligga i min tjusiga pose och vara prydnad också!

Fast allra roligast var nog när jag galopperade i snödrivorna på det höga berget. (M. har tyvärr inga bilder på det.)

Toppenhelg!

TACK M:s föräldrar!