Hurra!

M. vågade gå lös idag när vi var ute, så jag kunde skutta och rejsa i snön! Tjohooooo!

Livet är HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄrrrrrrrrrrrrrligt!

Så här såg det ut vid vår damm idag.

När vi går ut, slipper jag tratten. Då ser jag ut så här istället

M. har sytt i nya kardborrband i min reflexväst, så nu kan jag ha den igen. Och så nosgrimman. Den är tillbaka i mitt liv.

Inte mig emot så mycket. Jag har börjat vänja mig.

Jag går nästan helt vanligt nu med den på. Kan liksom inte dra heller, det tycker M. är bra.

Men ibland kliar jag nosen mot snön. Det är skönt.

Idag har M. och jag varit ute på två långa turer (och hittills en kort) . M. vill inte gå lös nu, utan hon tycker att det är skönast att vi har kopplet mellan oss. Och hör och häpna: jag har inte det minsta emot det!

Jag blir så hjärtinnerligt glad när hon byter ut tratten mot nosgrimman med koppel på. Då vet jag att vi ska gå ut och där kan jag ju röra mig fritt och nosa och bete mig som vanligt. Sedan har jag redan vant mig vid att efter tasstorkandet ska jag krypa ur kopplet och in i tratten igen.

Tänk vad många nya saker man får lära sig!

Jag har fått en ny vana till - att gå fram till M. och lägga tratten i hennes knä. Då gosar hon med mig inne i tratten!!! Jag kan träna klickerträning med tratt på också, men det krävs att M. tänker sig för så att hon inte förväntar sig att jag ska vara lika smidig och snabb som vanligt! Leka med H. och M. går faktiskt också bra med tratten på. Det enda problemet är att man inte kan gena mellan möblerna på samma sätt som vanligt, när vi springer ...

Jag har vant mig av med att tvätta mig nu. Känner att det kan lika gärna få vara de här veckorna när tratten ska vara på. Det går ju nämligen inte att komma åt nånting på kroppen.

Tja. Livet utan kulor igrenen har hittills varit ganska trevligt tycker jag. Det var väl inget att oja sig för! 

M:
Här är kallt.

Jag bär in ved och eldar i spisarna.

Och jag har en förkylning i kroppen. (Nackdelen med att träffa små underbara barnbarn).

Hoppas nu att det inte sänker mig för mycket.

Jag kryper ner under filten och tittar på Valle som sover gott på mattan.

Valle har äntligen kissat och bajsat efter operationen. Skönt!

(Han höll sig från två igår eftermiddag till klockan nio i morse!)

Äter och dricker och sover gör han också.

Så det ska nog gå bra.

M:

Hos Åsa fick jag en utmaning som jag antog.

Man skulle gå till 6:e mappen och hämta 6:e bilden och publicera den på bloggen och skriva lite om den. Sedan skulle man utmana 6 personer att göra samma sak.

Här är bilden:

Det är två fina fjordingar, som bor en liten bit bort i Vallebyn. Jag blir alltid så glad när jag ser dem. (Om jag vore lite piggare skulle jag kanske be att få prova att rida, men det är nog inte värt att jag försöker när jag mår som jag mår. Och så har jag ju Valle som jag  måste pyssla med ....)

 

Lustigt nog råkade min sjätte bildmapp vara "Februari -09", så bilden är alldeles nytagen. I söndags var jag med mina barnbarn och tittade på de fina hästarna. Barnbarnen fick mata dem med lite knäckebröd också. Spännande för små treåringar :-)

Jag utmanar ALLA som vill att anta utmaningen och dela med sig av en bild från sin dator, enligt ovan!

M:
Å, vilken mysig hund ni har, sa veterinären. Till och med när han var alldeles groggy efter operationen, ville han hälsa och gosa med veterinärerna. Vi fick komma in så fort han vaknat och allt hade gått bra. Kulorna (som sett bra och fina ut) var bortskurna och såret hopsytt. De tyckte att vi var kloka som gjorde kastreringen nu, innan han befäst en massa beteenden som kan bli jobbiga ... Och dessutom minskar vi riskerna för analsäcksproblem, prostatabekymmer och förhudsinflammationer.

 

Just nu är Vallepojken lite pipig. Jag har gett honom en halv smärtstillande tablett ikväll och han ska fortsätta att få en halv tablett två gånger per dygn i några dagar. Hoppas att det tar bort smärtan. Annars är det väl mest konstigt för honom. Att gå med tratt som en annan fåne.

Lillputten. M:s älskling ...

Ibland blir man utsatt för prövningar ...

Jo, jag har förstått att livet inte bara går på, som på räls ... Det kan ju inte bara vara solsken hela tiden.

Denna dag var mystisk redan från start. Jag fick mat direkt efter tidiga morgonpromenaden, innan H. gick till jobbet. (Jag som brukar vänta med att äta tills efter långpromenaden!) Och sedan, när M. och jag gick på långpromenad, hade hon inte en enda korvsnutt i fickan. Ingen klicker i handen heller ...

Solen SKEN förvisso. Den STRÅLADE. Och vi hade en mysig timme i skogen. Men, sedan fick jag inget godis ens när vi kommit in och torkat tassarna. MYSTISKT!!!! M. samlade ihop sina saker och sedan gick hon ut med min bur till bilen och strax kom hon in igen och hämtade mig. Och sedan åkte vi till H:s jobb och hämtade honom. AHA! Vi ska på långtur, tänkte jag. Kanske hälsa på M:s föräldrar? Nej. Icke.

När jag klev ur bilen, luktade det hund överallt. Vi promenerade på en snöig gata och där hade det gått så många hundar före mig! Jättespännande. Vi gick in i ett hus sedan. Därinne fanns både katter och hundar. Gissa om jag blev till mig när det kom in en löptik!!! Ojojoj.

Det kom en mycket snäll och trevlig kvinna och bad mig och H och M att kliva in i ett annat rum. Där fick jag ett stick i nacken. Och sedan skulle vi ut och promenera igen. Inte mig emot! Det fanns så mycket att nosa på ...

Men, så blev jag lite sömnig och vi gick in igen. Jag blev så trött att jag somnade på mattan i hallen ...

Och när jag vaknade klappade alla snälla människor mig och så satte de på mig en stor plastmojäng! Jag förstod ingenting. Och sedan åkte vi hem.

Så här ser jag ut nu:

Väldigt opraktisk är den där tratten, för man kommer ju inte åt att slicka sig ren och att klia sig! Och svårt är det att klämma sig mellan soffan och bordet också ...

Nä, nu måste jag somna om igen. Jag är VÄLDIGT trött ...

Idag har M. och H. haft besök av tre barnbarn och en sonhustru.

De två största människovalparna matade mig med hundmat då och då, men den minste ville inte alls bry sig om mig. Han sov mycket och när han var vaken fick jag mest ligga på golvet i ett annat rum och ibland i min bur (!).

Men när han blir större ska jag leka med honom!