M:

I fredags lärde Valle och jag oss att leka med klickern. Det gick snabbt att få honom "inklickad", så att han förstod vad klicket innebar (= Bra gjort! Nu komer det godis.)

 

• Snabbt lärde han sig att sitta och titta in i mina ögon.
• Och strax därefter att lägga sig vid mina fötter.
• Tredje tricket blev att sitta vackert. 

 

Nu tränar vi det.

I korta pass med många pauser.

Det är RoLiGT!

 

Jag ska försöka hitta på fler lämpliga (inte för svåra, inte för lätta) övningar.

 

Och så ska jag prata med min klickerinstruktör för att få tips om hur jag ska göra när han blir för otålig eller trött  och börjar nafsa sig fast med tänderna i kopplet eller mina kläder. Om det går, kan jag binda upp honom i ett träd eller en stolpe och vända mig från honom och gå ett par meter. Och vänta en stund. Sedan gå tillbaka och plussa honom när han går bra och lugnt.

 

Jag har också lärt mig en avslappningsövning då han får ligga i mitt knä och bli kliad lugnt på magen när han lugnat sig ... men det funkar ju inte alltid på alla ställen att ignorera hans dåliga beteende genom att gå från honom, eller att sätta sig på backen och lägga honom i mitt knä.

 

Helst skulle jag ju vilja besitta det lugn som gjorde att han blev lugn också, bara av att vara med mig ...

 

Och jag vill ju inte att det ska löna sig för honom att hänga i mina kläder ...

 

Manne

1 september 2008 21:29

Ja Jesus...
Det verkar vara mer att hålla kollen på än med små ungar. Och dessutom mera bråttom med allt...skönt att läsa dig!

Kämpa på!

 

Valles matte som kämpar med sitt tålamod

2 september 2008 11:39

Tack för din kommentar, Manne! Precis vad jag behövde just nu, när jag satt mig med tårarna i ögonen av ansträngningen att stå cool, när Valle skällde och bet i mina tofflor (som jag har på mig) .... - andas lugnt och titta åt sidan - och till sist självmant gick och la sig i korgen.
Det är DEFINITIVT mer ansträngande än att ha människoungar! För mig i alla fall!!!

 

Manne

2 september 2008 22:50

*lägger en varm hand på din kind*
Du klarar det finfint!

KRAM!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...