Min M. läste hos Åsa att Engla fått märgben.

Och så kom hon plötsligt ihåg att hon också hade märgben i frysen till mig!

Så, efter att hon tinat ett ben en stund i micron (?!?), fick jag också ett märgben att gnaga och knapra på! Mmmmm. Det är verkligen gott! Jag har gnagt i timmar ... M. ropade på mig och bad att få det en liten stund, för att lägga undan det. Hon skulle gå ut, sa hon. Och hon ville visst att jag skulle följa med. Okej då. Jag släppte benet, för jag var ju väldigt kissnödig egentligen.

Och nu har vi varit ute och gått en stund i skymningen och jag har fått lukta och kolla var de andra hundarna rört sig idag. Så nu är jag nöjd med det och tar mitt ben igen och gnager vidare. Gnyende av vällust ....

Hundlycka!

M:

När promenaderna fungerar bra, som idag, så blir det ju roliga stunder för både oss och Valle. Idag var H. med också och vi kunde stå i varsin ände av en frusen åker och ropa HIT till Valle, som rusar med värsta spinn mellan oss. Det är en fröjd att se honom och han tycker verkligen att det är kul!

Och så lite lek med FOT och GÅ FOT och BACKA ...

... och HOPP OPP (på en bänk) och NER ....

 

Lagom är bäst och då blir alla glada och nöjda.

 

Inne har vi lekt med en tennisoll idag. Valle har försökt ta lyra och det har gått fint. Annars är det en lugn dag utan sensationer. Dammsugning och strykning och tvätt och matlagning har jag ägnat mig åt.

 

M:

Solens strålar blir allt starkare och nu har det kommit ett lager kritvit snö som lagt sig på marken igen. Effekten är stor. Ljuset ger kraft!!!

 

Ibland är jag oändligt sorgsen över min tillvaro "på sidan om": hemmatillvaron, med tröttheten och utan jobb och ... utan gemenskap. Det är lätt att göra fel slutsatser - att tänka att man inte duger och att livet inte har någon mening. Men som tur är finns  det ljuspunkter.

 

Valle är en stor ljuspunkt! Och sådana gnistrande vackra vinterdagar som idag, tänker jag att jag (tack vare Valle) har tur som får komma ut på promenader i denna vita, ljusa, fantastiska verklighet - mitt på dagen! Jag är ute och njuter, när andra sitter instängda på sina arbetsplatser och längtar ut till solen.

Det är ju lycka.

Tack för det, Valle!

 

 

De är ståtliga djur - hästarna.

Vi passerar dem varje dag och ju äldre jag blir, desto mer nyfiken är jag. Jag vill in i hagen. Jag vill leka med dem.

De har också blivit mer intresserade av mig, har jag märkt. För varje gång M. och jag går förbi, så kommer de galopperande fram till stängslet och liksom markerar att de är fria och jag är i koppel. Det är ju också väldigt orättvist! Jag gör mina ryck för att M. ska förstå att jag också vill vara fri, men hon hänger kvar. (Fast idag hade hon svårt att hålla emot - det var nära att hon skulle släppa. Arg lät hon också.)

Det kom en dam förbi och jag hörde hur M. och damen pratade med varandra om de glada hästarna och hunden som ville vara med och springa. M. sa att hon undrade vad som skulle hända om hon släppe mig fri. Om det skulle vara bättre än att kämpa med att hålla i kopplet, när man inte orkade utan flög som en vante efter ....

Jag börjar nämligen bli så stark nu, att om jag ville skulle jag väl kunna DRA M. runt på promenaden. Men för det mesta går jag ju i en takt så att hon hinner med och oftare och oftare  får hon mig att vilja gå fot också.

Men inte när jag ser hästarna!

Nu har M. fått fnatt på att använda sin lilla digital-stillbildskamera med lite filmmöjligheter till att filma mig. (Hihi. Kul att få vara filmstjärna ...)

När H. lagade mat ikväll, så lekte M. och jag en stund i hallen. M. hade tappat bort sin klicker, men hon använde ordet RÄTT istället, så att jag skulle veta när jag gjort rätt och skulle få godis. (Korv idag).

Eftersom M. inte kan träna med OCH filma mig samtidigt, ropade hon på H. Och titta här vad han fick in i kameran. (Klicka på bilden, så startar filmen):

Valle Vagabond klickertränar i hallen

Idag hade marken frusit igen, så att det gick att springa utan att gunga fram på ler-(/grus-)vägarna.  Bra det! Mycket lättare då för M. och mig att ta oss fram.

Och därför fick vi också en trevlig promenad i solskenet.

Jag träffade granntiken och hennes husse idag. Hon lekte en stund med mig, men sedan sa hon ifrån på skarpen. Konstigt. Så då gick M. och jag till skogen istället och där kunde jag hoppa upp på alla höga stenar jag såg, för att få bra utsikt och vara beredd när det kom någon som ville leka med mig. Men granntiken följde visst inte efter ...

M. filmade mig med kameran på vägen och i skogen. Här kan ni se hur jag ser ut när jag går i koppel på den frusna lervägen.

Klicka på bilden så spelas filmen upp!

Matte och jag var nyss inne hos Molle och blev så kramiga på hans blogg.

Tänk vad skönt det är med gos och mys och kramar.

Min M. gillar att kramas, men hon gillar bara ibland att jag försöker hoppa upp i hennes knä och kramas, så vi får för det mesta kramas utan "hopp opp".

Här kommer fler kramar till alla som behöver dem:

Dela med er till fler.

Här har det blåst hela natten och när vi vaknade var nästan all snö borta. Isen på vägarna hade också smält - nästan överallt. Så min M. var nöjd när vi skulle bege oss ut på dagens långprommis.

Hon hade laddat med ostbitar och torrfoder i fickan och hade klickern i handen. Jag var ju så klart jätteduktig och gick fot och tittade på matte så att hon skulle klicka och ge mig godis. Hur bra som helst skulle jag vilja säga!

När vi kom ut på den större grusvägen hände något konstigt. VÄGEN började gunga. Allt var lera! Så min M. som trodde att hon skulle få gå torrskodd fram, fick lera på skorna och byxorna .... (det var ju när jag började hoppa och ha mig). Och jag blev också lerig. Från topp till tå.

(Men jag hoppade bara lite idag och M. var nöjd att jag slutade så pass snabbt när hon sa till mig.)

Vi var på en åker sedan, där det fanns en gnutta snö kvar.

M. ville träna HIT och SITT och STANNA och LIGG och KRYP med mig. Jag tyckte att det var så där lagom småkul. Var bara med ibland. Resten av tiden sprang jag för mig själv och nosade upp spännande dofter.

När vi kom hem fick jag en skön dusch. Jo, jag tycker faktiskt om att få ljummet vatten på mig! Och sedan blev det god frukost!

Nu luktar det blodpudding från ugnen.

Undrar jag om vi ska klicker-leka mer idag ....