M:
När man, som jag, inte kan något sedan tidigare om hundträning, och aldrig besökt en lydnadstävling, tar det lite tid innan man förstår hur man ska träna med sin hund. (Jag är ju dessutom inte längre så snabb på att lära nytt, eftersom jag har svårare att koncentrera mig på läsning nuförtiden och inte har jag samma uthållighet som tidigare heller.)

 

Jag lär mig alltså sakta genom att pröva mig fram med klickerträning. Men jag har GOD HJÄLP av att läsa i följande böcker:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och det är så roligt!

Idag har vi tränat "explosiv start" från sittande och liggande.

Först i snön i trädgården och sedan inomhus (där det inte går att få upp samma tempo förstås).

Jag har ju tränat inkallning i flera månader och det har gått bra, men nu är Valle inne i en fas då han gärna gör lite annat innan han behagar komma. Eller så springer han förbi mig i full fart.

 

Jag tänker också så här, att om det går sämre med träningen,får jag göra träningen roligare och samtidigt sänka kraven, tills att det går bra igen. Idag har vi haft ROLIGT.

Jag har använt en leksak att kampa med, som förstärkning/belöning.

Det tyckte Valle var skoj.

 

M:

Nu fungerar en av datorerna i alla fall!

Åtminstone en stund ....

 

Snacka om att det uppstår problem, även om man har brandväggar och antivirusprogram som ska skydda datorn och nätverket.  Det är så lätt hänt att man svarar fel i alla popuprutor som dyker upp vid uppdateringar och reparationer ... (Förmodligen har jag klickat in en bugg ...)

Nog om det.

 

Här har vi det snöigt och KALLT. Det är gnistrande vackert. Valle är inte så sugen på att gå ut så ofta, men när vi väl är ute hoppar han och flyger fram i snön ...  Däremellan går han hyfsat bra nu i koppel. (För det mesta.)

 

Jag tror i alla fall att han kommer att njuta när han äntligen blir av med tratten. Förhoppningsvis slipper han den i slutet av veckan om såret läker som det ska.

 

I helgen som gått, har vi umgåtts med många barn och barnbarn. Roligt!

Nu är det lugnare igen. Jag har varit trött idag och sovit mycket men hoppas bli piggare imorgon, så att jag kan träna och ägna mig mer åt Valle.

 

God natt!

Alltså, M. och H. har tre datorer hemma!!!!

Och ändå klagar de på att de inte "kommer ut på nätet".

Vad är det? Sitta där och gnälla ...

De vet ju att de kan leka med MIG!

Varför envisas de med sina försök att reparera nätverket (????!!???)

De är jättetråkiga och jag fattar inte vad problemet är.

Tyvärr verkar de inte själva heller ha löst varför de inte kan "komma ut" på det där nätet heller.

Morrr .......

Hurra!

M. vågade gå lös idag när vi var ute, så jag kunde skutta och rejsa i snön! Tjohooooo!

Livet är HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄrrrrrrrrrrrrrligt!

Så här såg det ut vid vår damm idag.

När vi går ut, slipper jag tratten. Då ser jag ut så här istället

M. har sytt i nya kardborrband i min reflexväst, så nu kan jag ha den igen. Och så nosgrimman. Den är tillbaka i mitt liv.

Inte mig emot så mycket. Jag har börjat vänja mig.

Jag går nästan helt vanligt nu med den på. Kan liksom inte dra heller, det tycker M. är bra.

Men ibland kliar jag nosen mot snön. Det är skönt.

Idag har M. och jag varit ute på två långa turer (och hittills en kort) . M. vill inte gå lös nu, utan hon tycker att det är skönast att vi har kopplet mellan oss. Och hör och häpna: jag har inte det minsta emot det!

Jag blir så hjärtinnerligt glad när hon byter ut tratten mot nosgrimman med koppel på. Då vet jag att vi ska gå ut och där kan jag ju röra mig fritt och nosa och bete mig som vanligt. Sedan har jag redan vant mig vid att efter tasstorkandet ska jag krypa ur kopplet och in i tratten igen.

Tänk vad många nya saker man får lära sig!

Jag har fått en ny vana till - att gå fram till M. och lägga tratten i hennes knä. Då gosar hon med mig inne i tratten!!! Jag kan träna klickerträning med tratt på också, men det krävs att M. tänker sig för så att hon inte förväntar sig att jag ska vara lika smidig och snabb som vanligt! Leka med H. och M. går faktiskt också bra med tratten på. Det enda problemet är att man inte kan gena mellan möblerna på samma sätt som vanligt, när vi springer ...

Jag har vant mig av med att tvätta mig nu. Känner att det kan lika gärna få vara de här veckorna när tratten ska vara på. Det går ju nämligen inte att komma åt nånting på kroppen.

Tja. Livet utan kulor igrenen har hittills varit ganska trevligt tycker jag. Det var väl inget att oja sig för! 

M:
Här är kallt.

Jag bär in ved och eldar i spisarna.

Och jag har en förkylning i kroppen. (Nackdelen med att träffa små underbara barnbarn).

Hoppas nu att det inte sänker mig för mycket.

Jag kryper ner under filten och tittar på Valle som sover gott på mattan.

Valle har äntligen kissat och bajsat efter operationen. Skönt!

(Han höll sig från två igår eftermiddag till klockan nio i morse!)

Äter och dricker och sover gör han också.

Så det ska nog gå bra.

M:

Hos Åsa fick jag en utmaning som jag antog.

Man skulle gå till 6:e mappen och hämta 6:e bilden och publicera den på bloggen och skriva lite om den. Sedan skulle man utmana 6 personer att göra samma sak.

Här är bilden:

Det är två fina fjordingar, som bor en liten bit bort i Vallebyn. Jag blir alltid så glad när jag ser dem. (Om jag vore lite piggare skulle jag kanske be att få prova att rida, men det är nog inte värt att jag försöker när jag mår som jag mår. Och så har jag ju Valle som jag  måste pyssla med ....)

 

Lustigt nog råkade min sjätte bildmapp vara "Februari -09", så bilden är alldeles nytagen. I söndags var jag med mina barnbarn och tittade på de fina hästarna. Barnbarnen fick mata dem med lite knäckebröd också. Spännande för små treåringar :-)

Jag utmanar ALLA som vill att anta utmaningen och dela med sig av en bild från sin dator, enligt ovan!