Lång morgonpromenad idag med H. och sedan sov jag ensam hemma.

M. kom hem efter sin kurs och vi var ute i regnet en stund.

Trist tyckte vi båda två, men jag försökte i alla fall roa mig med en pinne.

Och M. och jag tittade på vad som blommade i trädgården.

 Men nu vill vi bara sova middag ....

Igår kväll på kvällspromenaden, när jag skuttade glad i skogen med min pinne och M, hade jag väl ingen aning om vad som väntade på hemvägen. Mina hästkompisar stod i en ny hage och de kom springande mot mig för att hälsa. Jag gick fram som jag brukar och skulle nospussa dem .... men ve och fasa vad det small till. Jag skrek rätt ut och fattade ingenting! (Och min M. ångrade sig väldigt att hon låtit mig gå nära elstängslet.)

Sedan var jag bra matt hela kvällen. Min stackars M. trodde att jag skulle få men för livet, men idag var jag som vanligt igen. Och inga elkyssar har jag råkat ut för idag, bara M-kyssar och H-kyssar.

Förresten har det regnat en stund idag så nu är grönskan ännu grönare i Valleland. Och det är bra skönt att allting är som vanligt - skogspromenader, lekar, blodpuddingsbitar och min M. och H. i Vallehuset är det bästa jag vet.

Igår åkte jag med M. och H. iväg på bilresa.

Vi stannande på ett rastställe nära Västerås där det fanns massor av får och kor och grisar och gamla hus. Barn och andra tvåbeningar också förstås och en och annan hund. Där drack H. och M. kaffe och jag fick en slurk vatten och nosa omkring på stigarna.

Sedan kom vi fram till ett nytt ställe där jag kände igen ett av M:s barnbarn och hennes föräldrar.

Här hälsar jag på barnbarnets mamma. Vi var på landet i deras sommarstuga.

Jag och M. hittade en bra skog att gå kvällsrunda i. Där fanns både rådjur och liljekonvaler i knopp minsann. Och sedan fick jag sova i det lilla hus på tomten där M. och H. och jag skulle övernatta. (Bra att min bur var med för i den kände jag mig trygg och nöjd, medan jag väntade på att H. och M. också kom och la sig.)

Idag blev det resa av igen med några spännande rastningar i naturen och sedan fick jag passa bilen medan M. och H. åt brunch med en massa folk. Det var ett trettioårskalas för M:s son. När de hade ätit klart kunde jag sträcka på benen och titta på båtarna och vattnet och alla människorna. Och pussa på barnbarnen .... Roligt att få vara med!!!!!

Nu är vi hemma igen och jag är såååååååå trött. Ska bli skönt att somna hemma i sin egen korg. Gässssssspppp!

Trevlig Valborg på er alla!

Jag har haft det bra idag.

M. och jag struntade i skogen. Vi tog en promenad på grusvägar, genom några byar istället. Spännande dofter ...

Men solen sken och jag blev lite trött, så jag satte mig och kliade mig ibland ....

Hemma fick jag titta på när M. klippte rosor och rensade ogräs och grejade i kryddlandet . Lite småtråkigt för mig, faktiskt. Som tur var kom H. hem med ett smarrigt ben till mig, så att jag fick något kul att greja med jag med.

M. klippte gräslök och sedan åt H. och M. sillmiddag ute i solen.

På kvällen stannade jag hemma när de gick ut och sjöng vårsånger och tittade på elden.

Joorå.

Jag har fått passa huset idag med.

Men först gick M. och jag ut i skogen som vanligt.

Fast hon fick för sig att prova en annan stig. Och HEY! Långt in i mossig gammal gammal skog kom vi. Passerade jakttorn efter jakttorn. Och bäckar med gamla broar, Och stigen verkade vara från urminnes tider .... Gissa om den vindlade iväg.

M. började sjunga nåt om att "Vi har vare på turné och har komme lett på sne, är det ingen som kan säga var vi e ..."

Till sist kom vi i alla fall ut på en väg, men M. kände inte igen sig alls. Vi fick stoppa en bil och fråga damen som körde om var vi var. Hoppsan! M. fick veta hur vi skulle gå hem igen och det blev en lång promenix. Vi var ute och gick i två och en halv timmar.

Så när M. sedan åkte iväg för att jobbträna sov jag gott.

Jag säger som Tuna att det är ingen konst att passa hus när man får sova och gäspa och sträcka på sig och rulla ihop och sova igen. Hur skönt som helst faktiskt.

Nu ska jag ut och kvällsgå med H. innan vi alla ska gå och lägga oss för natten. God natt alla söthundar och mattar och hussar och Filifjonkor och andra kompisar!!!

Inte märkte jag så stor skillnad!

M. var borta några timmar på eftermiddagen, men vi var ju ute i skogen som vanligt innan hon åkte och en gång till när hon kom hem.

Ahhh. Livet är härligt för en hund som heter Valle.

På förmiddagen gick M. och jag en runda på vägarna och så fick jag gå ett spår i skogen. (Jag är jättesäker på att hitta var M. har spårat och aldrig att jag missar slutet - en liten korvsnuttshög i mossan.)

På eftermiddagen gick vi ut alla tre - H, M. och jag. Då passade jag på att bada mig i ån! M. såg att kabbelekan höll på att slå ut men jag var mer intresserad av att försöka nå grenar som hängde ner från träden över vattnet. (Jag är faktiskt en ganska bra balanskonstnär nuförtiden.)

När vi kom hem blev jag borstad och tvättad. Sedan har jag gonat mig i solen i trädgården mest hela dagen. M. håller på och räfsar och rensar ogräs och krattar och tittar på blommor som slår ut, så då ligger jag och kollar henne under tiden.

Imorgon ska hon visst åka till nåt ställe där hon ska jag jobbträna. Undrar hur länge jag ska vara ensam hemma då ....

Min M. har ju använt nosgrimma på mig ganska länge nu. Jag har ju på så vis lärt mig att gå sådär lätt, utan att dra, när jag har den. Bra när kopplet får vara slakt, tycker M.

I skogen får jag ju ofta springa fri och då kommer jag och hämtar och tittar till M. hela tiden. (Man kan ju inte lämna henne i sticket ...) Jag låter henne sätta på mig nosgrimman och kopplet också, innan vi går ut ur skogen. M. är så nöjd med mig. (Och grimman.)

Ibland testar hon att koppla mig direkt i halsbandet. Hätromdagen trippade jag bredvid henne förbi parkeringsplatsen med massor av folk och bilar och på vägen - fastän det kom bilar, cyklar och människor. Bra va?  Jag fick såklart klick, beröm och korvsnuttar för att jag jobbade så bra.

Idag försökte hon utan nosgrimma igen. Men då var jag lite väl hoppig och ivrig, så grimman åkte på igen. (För jag är ju så rackarns stark och M. har ingen lust att få armarna dragna ur led.) Och med nosgrimman på igen, så gick jag lätt och fint igen med slakt koppel.

Sån är jag.