Ja, det gick ganska bra!

M. nattade mig och sedan sov jag gott, ensam i min korg. Hon hade ställt väckarklockan på tre, men kom ner till mig redan vid tvåtiden, eftersom jag lät lite då. Och så bar hon ut mig i gräset (för jag var så sömnig att jag inte ville gå) och så kissade jag. Sedan bar hon in mig i korgen igen och jag somnade om.

Fast jag vaknade rätt snart igen. H. gick ner och lugnade mig en gång och lite senare kom han ner och tog med mig ut för att kissa igen.

Och så låg jag i min korg en stund och slumrade, men vid halvsextiden kom M. ner till mig för att jag var vaken då.

Hon satte sig på golvet och klappade mig, så jag la mig i hennes knä och så satt vi så en halvtimme.

Men sedan var det morgon och jag fick mat och körde race med en leksak inne och sedan på ängen ute, medan M. hängde tvätt.

Ute var det väldigt vackert väder! 

Till sist fick M. komma och locka på mig och ta mig i famnen och bära in mig, för jag sprang bara runt runt, fram och tillbaka över hela tomten och busade och gömde mig i buskarna ...

Nu är det skönt att vara inne igen och ligga vid M:s fötter.

När M. är vaken och igång, kan jag lägga mig och sova gott!

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

M:

Det svåraste tror jag är att känna att man inte har full kontroll.

Och det har jag ju inte. Ännu. För Valle (Vilding) har sina sidor, som jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till med.

Jag tänker att det är tålamod som krävs. Tålamod att sätta gränser, avleda och berömma - på rätt ställen. Timing, som det står på sidor om valpuppfostran.

När man inte har haft hundar på väldigt länge, så är det inte alldeles lätt att vara tydlig i kommunikationen med valpen. Hur talar man tydligt om för Valle, att det inte är tillåtet att bita och nafsa i benen och håret och händerna och kläderna på människor? Och att han inte ska lägga sig ned med nosen i marken, när vi går ut och går. Och att han när han är lös i trädgården, inte får springa iväg som en vilding alldeles för långt bort från mig.

Nog kan jag säga nej. Nog kan jag sänka rösten och prata lågt och bestämt. Men förstår han?

Å andra sidan har jag haft hand om "trotsiga" småbarn och provocerande tonåringar ... och jag vet ju att det är viktigt att vara snäll, konsekvent och tydlig, kärleksfull och att ha tålamod med dem. Och att det ger bra resultat: trygghet och självkänsla och bra beteende. Så det borde ju gå att göra på liknande sätt med en hundvalp.

Men det är svårt, när man inte har full kontroll ....

Ännu.

God morgon förresten!

M:

Alla som möter honom smälter.

Sötare valp har de väl aldrig sett.

Och jag är stolt :-)

Duktige Valle har åkt bil, promenerat i koppel på tågstationen och klarat av att gå nerför långa trappor under spåren, för att vinka av den kära Tonåringen vid perrongen. I 35 graders värme ... Tur att vi hade med vattenflaska och vattenskål med oss.

Nu sover han så gott hemma på det svala golvet, efter att jag badat hans tassar, torkat dem och smort in trampdynorna med Försvarets hudsalva. Och borstat pälsen och de små valptänderna.

Lille sötnosen ... (Mattes hjärta bankar)

Snart knoppar Matte in också.

M:

Tur för Valle att han gillar vatten!

Nu är vi medlemmar i Brukshundsklubben!

M. fick post idag. 

Men jag får visst inte börja valpkursen förrän jag blir 4 månader.

M. längtar efter långpromenader, säger hon, men jag ska ju inte tröttas ut ännu. När jag är så här liten ...

Tålamod, min kära M. 

Du får gå ut utan mig, när H. är hemma och passar mig. 

M:

"Hög standard. Va'fan e' hög standard?" 

Kommer ni ihåg Peps låt, där han redan för 35 år sedan ifrågasatte konsumtionshetsen och vad vi tror gör oss lyckliga? (Jädrigt bra låt för övrigt.)

Att fundera över vad som är viktigt i mitt eget liv, är något jag sysslat med mycket under de senaste åren. Att se vad som egentligen är bra och inte bara ser bra ut. 

Igår pratade Raymond Ahlgren om begreppet hög standard, i sitt sommarprogram i P1.  Och han lyckades faktiskt engagera riktigt bra. Han menade att det var och en KAN skapa en sann hög standard i sitt eget liv. Alltså ta hand om det liv man har. Ta hand om sig själv och sina förutsättningar. Vattna sina frön och bruka sin jord ... Trots (eller tack vare?) alla bilder han använde blev han aldrig "löjlig" eller falsk.

Det var övertygande!

Lyssna på hela programmet här. 

Det kan göra skillnad!

M:

Huj-huj, vojne, vojne ...

Jag hade Valle lös, ute i trädgården och Tonåringen skulle leka med honom en stund, medan jag gick in och lagade lunch ...

Men Valle tyckte inte att det skulle lekas sådär fint, med att hämta bollen och komma tillbaka med den (JO! Han kan faktiskt det!!! Inomhus hämtar han en liten tennisboll, preparerad med hundgodis i några hål i bollen. Vi har lekt "Hämta bollen" och "Ta bollen" och "Duktig hund!" i korta pass, flera gånger.), nej ...

... Valle ville nu leka betydligt tuffare: Nu springer jag allt jag orkar, ut och in i rosenhäcken, till grannen och tillbaka hem. Stampa ner M:s grönsaksland, tappa halsbandet, gräva i jorden, rusa i ängen .....

Huj, huj!

Stackars Tonåringen kom in med rosentaggsrivna armar, men utan hund.

Och jag fick gå ut och hämta vilddjuret och bära in honom.

Sedan somnade han pladask på golvet.

Sötnosen ... (?)

M. ville sova i sin egen säng i natt.

Så jag fick ligga ensam på nedervåningen.

Och det gick bra. Jag är ju rätt så trygg i min nya säng.

Hon var i närheten av mig när jag somnade och på natten kom hon ner och gick ut med mig, så att jag fick kissa. Och så pratade hon med mig och klappade mig, så att jag skulle kunna somna om.

Fast en gång sov hon bra tungt däruppe i sin säng och hann inte ner till mig ...så  jag råkade kissa på golvet.

Nästa natt ska hon ställa väckarklockan, sa hon.