M:

Allt är relativt. Vårt dåliga väder hemma i Sverige, kan knappast mäta sig med ovädren på andra håll på jorden. Stackars drabbade människor på Haiti.

 

Idag fick jag äntligen ett livstecken från min väninna på Kuba. TACK!

Hon är i Havanna för att läsa spanska, och har under sin resa fått genomleva både Gustav & Ike. Håller tummarna för att hon och Kuba ska få lite lugn och ro nu.

 

M:

Igår kväll var vi på valpkursen:

Eftersom vi kom ganska sent, hann vi inte gå runt med Valle och låta honom hälsa på de andra valparna, så han var fullständigt "tokig" av iver när han var tvungen att stanna vid min sida i kopplet. Jag hade hoppats att ledarna skulle be oss låta hundarna bekanta sig med varandra, för att släppa ut all uppdämd energi och förväntan, men vi skulle fika istället på bänkar och bord utanför klubbstugan, medan ledarna började berätta om sig själva och kursen.

 

Jag blev själv helt slut av "stressen" som uppstod i armen, så jag band Valle i en bänk, för att slippa sitta och hålla i vilde Valle. Han fick godis då han sökte min ögonkontakt, för jag tänkte att han skulle känna sig tryggare och lugnare av detta.

 

Efter fikat skulle vi gå, med hundarna kopplade, i en rad bort till en plan. Tjohooooo! Valles och min fantastiska promenadteknik som vi lärt in hemma, var totalt bortblåst. Han drog som om det gällde liv och död och jag stannade och backade, tills vi hamnade ohjälpligt långt efter alla andra.

 

En av ledarna kom och ville hjälpa mig med hur jag skulle göra och jag var väl inte alldeles kommunikativ i den situationen, utan kämpade på "på mitt sätt" som tyvärr inte fungerade så som det brukar göra hemma på de lugna vägarna utan störningsmoment.

 

Till sist stod vi i en vid ring tillsammans med de andra valparna och människorna.  Ledarna jobbar med positiv inlärning (BRA!) och pratade en hel del om olika kontaktövningar. Vi fick "sitta ryggsäck"med våra hundar medan en av ledarna hämtade sin egen vuxna hund, för att visa oss övningen "Följa John" - hon hade godis i handen och backade i olika formationer, så att hennes hund följde henne med blicken på henne. Och så fick han godis och beröm! Sedan skulle vi prova lite med våra hundar.

 

Valle och jag har ju redan tränat ögonkontakt och han följde mig lätt. Men eftersom han var så "ivrig" var det svårt att göra övningarna lugnt. Valle var dessutom inte nöjd med att göra övningen i koppel! ... Inte minst berodde det på att jag(=M.) var ganska stressad. Dunderförkyld, kvällstid, mycket folk, många hundar, inlärningssituation ... - som gjort för att stresshormonerna skulle kopplas på.

 

Kvällens pass avslutades inne i klubbstugan med prat (teori) och mer fika.  Valle fick lägga sig i buren i bilen, under den övningen. De andra valparna var med i det lilla rummet. 

 

I läxa har vi nu att:

• träna ögonkontakt (med godis som belöning)
• träna "Följa John" inomhus utan koppel och så småningom utomhus utan koppel
• träna på att bjuda godis ur öppen handflata, stänga handen när hunden vill ta godiset, tills att hunden tittar oss i ögonen - då ska handflatan öppnas
• träna hunden att inte hoppa upp mot fickan med godis, genom att belöna när han är nere vid marken och tittar upp....

 

Tja. Nåt sånt.

 

Jag och Valle tränar på med varandra.

Kontakt och glädje.

 

Ska nog försöka träna honom att vara där det rör sig mer folk och hundar också. Så att vår kontakt blir viktig även vid sådana tillfällen.

M:
I natt sov Valle som en stock och imorse var han TRÖTT. Inte ville han gå ut och kissa som han brukar, när H. var uppe och åt frukost före jobbet. Valle hälsade bara lugnt på H. och gick sedan och la sig igen.

 

Jag klev upp vid niotiden och då var Valle fortfarande trött. Jag fick locka med mig honom ut för att gå morgonpromenad. (Funderade över om valpkursen igår tagit knäcken på honom.) Fickan var full med torrfoder och Valle fick massor av "smaskigt" utmed vägen. All kontaktsökning belönades med glatt beröm och "godis".

Det blev en perfekt promenad för oss båda och när vi kom hem fick han det som var kvar av morgonmatsransonen i sin skål.

 

Efter en kort stund somnade han igen. Och sover fortfarande.

Lille Valle valp.

Helt slut efter gårdagens valpkurs.

Jag har tagit med mig M. på långtur idag. Vi tog först grusvägen.

Och sedan skogsvägen ...

Mycket trevligt!

Och M. är så nöjd med mig. Jag får godis nästan varje gång jag kommer fram till henne. Visst har jag det bra?

M. går på bra, fast hon är så förkyld. Men här hemma håller hon sig lugn, tycker jag. Jag ska väl också passa på och sova en del idag, för ikväll ska vi på valpkurs.

Både jag och M. är väldigt nyfikna på hur det ska bli.

Återkommer ....

M:

Jag är DUNDERFÖRKYLD. (Inte Valle alltså, utan matte.)

Men med långkalsonger, varm tröja och regnkläder, så kommer man ut ändå. Och Valle och jag gick iväg på grusvägen mellan fälten igen. Jag kan släppa honom och det fungerar alldeles utmärkt! Han springer framför och bakom mig och jag njuter av att se min vackra hund skutta fram i landskapet, medan jag traskar på i gummistövlarna.

 

Igår eftermiddag tog vi med H. också på samma runda och tränade att gå med koppel och utan (på Valle alltså ;-) H. lär sig också att använda klicker, rösten ("Brrrrrrrrrraaaaa"), kroppsspråk & GODIS! Så Valle accepterar oss båda när vi promenerar med honom nu.

 

Imorse hittade Valle en ölburk i dikesrenen, när vi var ute. Underligt nog var det mycket öl kvar i burken och Valle slickade i sig för fullt. Jag gjorde ingen sak av det, eftersom jag förstod att han inte skulle komma farande om jag ropade på honom. Så han fick väl i sig några droppar, antar jag. Jag höll istället fram en godis framför nosen på honom, när han visade mig sitt fynd och så bytte vi, utan att jag behövde bråka på honom eller försöka få tag i honom.

 

Slutet gott allting gott. Sedan kunde jag slänga burken när vi kom hem. 

 

Nu sover han gott och jag tar det lugnt mellan nysningarna ...

Matte har börjat gå  l å n g a  promenader med mig nu. Och jag får gå lös och springa som jag vill, bara jag tittar till M. då och då, så att hon får ge mig godis.

Idag har vi varit ute i regnet och när vi kom hem fick jag inte gå in och torka tassarna, som vanligt, för jag var så förfärligt smutsig, sa hon. Så därför fick jag stå stilla på bron i den lilla gula baljan, där M. hade hällt upp ljummet vatten, medan hon tvättade av mig och torkade mig.

Skönt!

Idag väger jag: 20 (!!!!!!) kg.

Hur gick detta till, undrade M. 

Kan man gå upp 4 kg på en vecka?

Eller har vågen fått fnatt?

Att få vara med en människa som KAN hantera hundar, FÖRSTÅR hundar och ÄR SJÄLVKLAR med hundar .... det är en lycka!

 

Idag har jag fått hjälp av "min coach" som följt med mig ut på promenad med Valle. På bara denna timme vändes Valles beteende från natt till dag! P g a att JAG FICK LÄRA MIG hur JAG skulle vara!!!!

 

TACK! TACK! TACK!!!!!!!

 

Det är så självklart hur man ska göra, när man fått det visat för sig.

Och det bästa av allt: det fungerar!!!!

 

Ska försöka sammanfatta vad vi gjorde idag:

 

Vi jobbade utan att prata med Valle, utom när vi ger beröm. ALDRIG ordet NEJ eller KOM eller något annat som kan bli bara tjat.

 

Berömmet lät som glatt Duktig kille, Brrrrrrrraaaaaa.

 

Däremot var vi tvungna att ta till ett obehag, för att bryta hans sätt att hoppa upp på mig och bita i mina kläder. Hon hade ed sig en sprutflaska med vatten och vi sprutade på hans nos, när han inte slutade att bita och hoppa. Ett kort sprut gav en förvånad Valle och han SLUTADE genast.

 

1. Jag skulle sätta på Valle kopplet

Först gjorde jag felet att jag pratade med honom och sa en massa ord kring att jag ville att han skulle sitta .... Det ville han inte, särskilt inte när hon var med, för det var mycket intressantare att nosa på den snälla och myndiga och spännande människan.

Då fick jag veta att jag helt tyst, skulle stå rakt upp och ner och titta på Valle och vänta tills han satte sig ned. Då gjorde han det!

Så satte jag på honom kopplet och BERÖMDE honom med glad röst.

 

2. Vi skulle gå ut genom dörren.

Jag brukar säga VÄNTA och gå ut och sedan VARSÅGOD när han får gå. Det fungerade inte heller denna gång, när vi var flera i hallen.

Då fick jag lära mig att vänta in Valle tills han satt och väntade och tittade på mig. Först då öppnade jag dörren. När han blev ivrig och ville gå ut stängde jag dörren och började om igen. Fortfarande helt tyst. Efter en kort stund hade han förstått och väntade. När det fungerade sa jag VARSÅGOD! och han fick gå ut efter oss.

 

Vi gick ut och han fick kissa.

 

3. Sedan skulle jag lära mig hur jag skulle få Valle att sluta dra i kopplet. (Han är ju en stark hund redan, så det har resulterat i ömma axlar och spänd nacke hos mig ....)

Så fort Valle drog bara såpass att kopplet blev spänt, lärde jag mig att stanna blixtsnabbt och backa fort.  Då följde han efter och kopplet blev slakt. Han gick vid min sida, fick beröm och godis! Detta fick vi upprepa ett antal gånger och snart satt det. Mycket beröm när han gick med slakt koppel och tittade på mig. Godis då och då som extra förstärkning.

 

4. Och så fick jag lära mig att gå på bara, och INTE stanna när han stannade. Och konstigt nog .... så accepterade han att följa med mig! (Tidigare har han ibland satt sigg och vägrat gå en meter ...)

 

5. Sedan gick vi till en knappt trafikerad väg och där stannade jag och väntade på att Valle skulle sätta sig och titta på mig. Då fick han beröm och godis och så släppte jag honom fri. Så gick vi bara vidare! (Detta har jag inte riktigt vågat förut, av rädsla att han ska sticka iväg ....) Valle nosade som vanligt, åt lite lera och hästskit, men jag fick inte säga något om det, utan bara gå vidare.

Då kom han till mig!

Och fick beröm och godis.

Så fortsatte vi gå, människorna i ganska snabbt, jämnt tempo. Och Valle fick ömsom stanna och ömsom springa, som han ville. Fri från koppel. Och han kom hela tiden tillbaka till min sida, fick beröm och nästan varje gång godis. Jag la till att jag vände mig mot honom när han redan var på väg till mig, och väntade in att han skulle sätta sig, så fick han översvallande beröm och godis.

 

6. Vi hade gått långt nu! Och det var dags att stanna på en tom plan, för att träna lite klickerträning. Jag stod och tittade på Valle och inväntade honom. Han kom och tittade på mig, fick KLIC, beröm och godis.

Så tränade vi. Han visade sina konster: Sitt, sitt vackert och ligg.

Vi skulle träna LIGG. Och denna gång skulle vi lägga på kommandot "Ligg".Vi tränade först att han spontant la sig och fick klick och godis. Sedan la vi till kommandot just medan han tänkte, innan han la sig och fick klick och godis. Och strax satt det.

 

7. Sedan gick vi hemåt med Valle lös enligt tidigare. När det var dags att koppla honom ställde jag mig bara helt stilla och väntade. Då kom han mot mig, fick beröm och godis och jag kopplade honom.

 

8. Och så gick vi sista biten hem med Valle kopplad. Fortfarande fick han godis när han gick fint med slakt koppel. Om han drog, stannade jag och gick baklänges, tills han kom på min sida och kopplet var slakt.

 

9. När vi kom hem satte han sig inte i protest utanför vårt hus, utan gick med hela vägen fram till dörren. NÖJD! När vi torkat tassar (med godisbelöning)och han druckit vatten, fick han sova.

 

Och sedan har jag upprepat detta sätt att vara med honom under hela dagen. DET HAR FUNGERAT ALLDELES OSANNOLIKT OCH FANTASTISKT BRA!!!!

 

Jipppppppppiiiiiiiiiiiii!!!!!!!!

 

 

 

 

M:

Eftermiddagen och kvällen ägnade jag åt bokcirkel med mina vänner. Valle fick stanna hemma hos Husse och jag blev bjuden på god middag och hade det människotrevligt på egen hand. (Men lite hundprat blev det också ... Det går ju bara inte att undvika numera :-)

Vi hade läst Sara Stridsbergs Drömfakulteten och det var en häftig bok att prata om. En "litterär fantasi" om Valerie Solanas liv. Bländande vackert språk fullt av bilder, ohyggligt stark, tragisk och tydliggörande av samhällets orättvisa förtryck ... Spännande variation i formen.

Nästa gång ska vi läsa en riktig gammal klassiker:  Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga (från 1891). Vi planerar också att se en föreställning på Uppsala Stadsteater, med samma namn.

När jag kom hem på kvällen var Valle överlycklig!