För en stund sedan, när jag var ute med min M. och letade nya korvsnuttar och torrfoderbitar i mitt favoritträd, kom min kompis J. förbi med sin matte. Så då måste jag ju förklara för min M. att jag ville leka med J. en stund på fältet. Det var inget svårt att förklara alls, men jag hade svårt att få M. att springa så fort som jag ville fram till fältet. Hon går ju så  s a k t a !!!!

Sedan släppte de oss i alla fall.

Vi rusade runt många varv, J. och jag, och hade riktigt kul en lång stund. Och mitt på den soliga vägen kom sedan tiken T. Jag blev jätteglad, för hon brukar pussa mig så mycket. Men konstigt nog tyckte J. plötsligt att det var bara han som skulle hälsa på T. och inte jag!!!!

Mycket man ska vara med om må jag säga .... (!?!?!)

Nu ska vi snart på valpkurs, min M. och jag!

Återkommer ....

Hmmmm ....

Vad är det egentligen frågan om?

Det har varit en del kommentarer kring min svans, har jag förstått.

Till och med min egen mamma - Flisan - har låtit hälsa något kryptiskt som jag bara inte kan begripa.

Ska man inte använda sin svans kanske?

I den ena och andra riktningen? Jag brukar i alla fall göra det. Snurra lite, vika, svänga, sträcka, vifta, krulla den lite vackert ....

Jag förstår verkligen inte vad det är som är så uppseendeväckande!