På förmiddagen fick jag med mig min M. på ett riktigt roligt äventyr.

Jag brukar börja promenaderna med att gå på hennes vänstra sida och titta upp mot henne hela tiden. På så vis får jag i mig lite färdkost. Med jämna mellanrum berömmer hon mig och ger mig blodpuddingsbitar. En HÄRLIG start på  promenaden.

När vi kommer till ett lämpligt ställe, brukar jag titta extra noga på henne och sätta mig fint. Då kopplar hon mig lös och säger Var så god så att jag får springa!  (Hon har ju lärt sig att det blir roligast om man släpper mig lös så att jag får springa lite på fälten, även om hon ännu inte fattat tjusningen med att äta hästskiten som ligger utspridd här och där.)

Så sprang vi lite på ett fält och jag kom ihåg att titta till henne då och då, så att hon inte skulle känna sig bortglömd. Då gav hon mig mer blodpudding förstås. Men sedan blev jag förvånad!!!! För plötsligt hade hon dragit sig bort mot kanten av fältet och ville att jag skulle komma. Jag gick dit och då kopplade hon mig och band fast kopplet i ett träd.

Sedan gick hon! 

Jag satt kvar så klart och kände tydligt i luften, att det skulle hända något roligt snart. Mycket riktigt. Hon kom tillbaka och nu fick jag följa min nos. Ojojoj. Det tog inte lång stund förrän jag hittade spåret. Jag blev så upprymd och fick så bråttom .... och SÅÅÅÅÅ!

Jag hittade geparden!!!!

Mitt i fältet låg den.

Tjooooohoooo!

M. blev lika glad som jag och vi hade dragkamp en stund där och hoppade och studsade. Sedan gick vi vidare och jag satte mig lite vackert och såna enkla tricks för att min M. skulle ge mig några till blodpuddingsbitar.

Och på ett ställe som vi bara brukar gå förbi, band hon fast kopplet igen i ett träd. Nu blev jag sugen på att spåra!!! Jag t o m skällde (jag kan inte skälla så högt ännu, men några små skall kom det väl i alla fall) när hon försvann en stund på nytt.

Så kom hon tillbaka och ville att vi skulle gå sakta på vägen med koppel. Ojojoj. Jag ville ju skynda mig. Jag kände ju spåret redan i min nos. Ville bara dit. Och så svängde jag av rakt in i skogsdungen. Över stock och sten. Min M. hann nästan inte med. Och ...... DÄR låg geparden igen!

Mitt på en sten bakom en gran. Hohohoho!

Sådan lycka!!!! Jag visste inte till mig av glädje och stolthet.

Och när vi lekt en stund med geparden, traskade vi hem igen, utmed vanliga vägen. Och M. orkade hela vägen hem.

Bra jobbat min M.!

 

vivi

14 oktober 2008 12:32

Sicken sötnos och sicket härligt sett att skriva sin blogg!! Beröm!!

http://www.missvivis.bloggagratis.se

 

Tanten

14 oktober 2008 13:11

Vad roligt Valle, du börjar få riktigt bra ordning på din matte nu! Du är duktig också som kan spåra henne.

http://ettlitetkatteri.bloggagratis.se

 

Filifjonkan skrattar

14 oktober 2008 13:16

Hej Valle.. Men åh så roligt du och din matte har när ni är ute på promenad.Tänk att du lärt dig spåra upp saker. Hittar till och med geparden tänk att den smitit iväg så där.Bra du har ordning på den.men förstår inte din matte det där med hästskiten? Jadu Valle det förstår du tror jag aldrig du kan få henne till att förstå hur du än bär till dig. Jag n misstänker att om du framhärdar med hästskiten så är det slut på både blodpudding och korvträd,,,så bäst du låter det vara, men så kul att veta hur duktig du blivit nu stora killen.Klappar dig fin Hälsa din matte från mig med.

http://filifjonkan-se

 

malte o snoken

14 oktober 2008 13:32

vad duktig du är Valle! en riktigt liten väluppfostrad valpingshund!

 

Valle Vagabond

14 oktober 2008 13:50

Å, tack vivi!
Jag tror nog att du okså är en sötnos :-)

Tack snälla Tanten!
Jag gör vad jag kan för att lära henne.

Jaså, Filifjonkan tror inte att min M. kommer att lära sig hur smarrigt det är med hästskit? Inte? Är det verkligen så???

Väluppfostrad är jag ju bara när det lönar sig ;-) Eller hur malte & snoken? Visst är det väl så det är??

 

molle

14 oktober 2008 19:27

du verkar vara en kul prick ,, kommer att komma hit fler gånger och kolla vad du har för dej.. hittade hit från sigge

http://bobmarleys.wordpress.com

 

Myrra

14 oktober 2008 20:02

Du är allt en riktigt duktig kille du, Valle! Gosiga mjukisdjur gillar jag också! Den där geparden skulle jag bära runt och buffa på och mysa med hur mycket som helst. Fast bäst är de där gosdjuren som piper förstås! Nattinatt Vallevännen min!

http://hundenmyrra.blogspot.com

 

Valle Vagabond som nästan rodnar

14 oktober 2008 20:52

Molle! Kul kille verkar du vara med! (Jag har nämligen varit inne och nosat lite på din blogg.)Kom gärna tillbaka. Det är kul med kompisar :-)

Myrra, vad gulligt det låter när du kallar mig Vallevännen. Du är nog bra på att bära. Det tror jag. Själv gillar jag att bita och busa med mina gosedjur .... Natti-natti! Myrra-mi!

 

Sigge

14 oktober 2008 21:20

Du gör framsteg i din människodressyr för varje dag. Du ska se att du kommer att ha en riktigt lydig matte till slut!
Jo jag håller igång för det mesta.
Men nu ska jag vila så jag orkar med dejten imorgon

http://svamphunden.bloggagratis.se

 

Moa och Maiko

15 oktober 2008 19:15

Ja du Valle, det slutar säkert med att du åker till Afrika på storviltjakt! Geparder mitt på åkern - så spännande!

http://nysvansat.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...